Insändare: ”Ska regionen utvecklas så krävs ödmjukhet”
Min insändare med rubriken ”Bakåtsträvare men nyfiken på framtiden” har fått kritik av några liberala ledamöter i regionfullmäktige. Jag tar till mig kritiken och medger att såväl liberaler som vänsterledamöter och en ur SD inte ställt sig bakom den stora majoritetens tokerier när det gäller det så lyckligt avsomnande Räppesjukhuset. Jag ber om ursäkt för att jag generaliserade alltför grovt.
När det gäller Räppesjukhuset och vad som rimligen måste ersätta detta så är det synnerligen märkligt hur tyst allting blivit. Har behoven av moderna lokaler plötsligt upphört? Finnas det nya radikala lösningar som bara de invigda känner till? Hur kan det komma sig att våra medier alltsedan Räppeprojektet stoppades har blivit helt tysta? Varje journalist värd namnet borde rimligen se Räppeprojektet som en fantastisk möjlighet till att vinna egen berömmelse – det finns otaliga infallsvinklar för ”avslöjanden”.
”Verkligheten får inte bli den största fienden.”
En utredning om kommunikationsklimatet inom regionen har presenterats. Om referaten i medierna stämmer så visar väl utredningen det som den måste visa. Kommentarerna från ledande politiker var lika förutsägbara som det är att solen går upp i öster. Regiondirektören har fått sparken, på ett ”mjukt” sätt visserligen, men de ledande politiker som av ren anständighet borde lämnat skutan har ingen tanke på detta tydligen.
Regionen är en stor organisation, med över 5000 anställda och en årsvolym på mer än 6 miljarder. I näringslivet vore det otänkbart att en så stor organisation hade en styrelse som i flertalet fall helt saknar erfarenhet av att styra stora organisationer eller leda stora verksamheter. Jag tror att de problem som nu visar sig, även om tappra försök görs för att dölja verkligheten, i mångt och mycket beror på just bristande ledarerfarenhet parad med avsaknad av ämneskompetens. Ska en sådan organisation ha en chans att utvecklas så krävs ödmjukhet och förmåga att lyssna från ledningen.
Verkligheten får inte bli den största fienden.
Jag ser med spänning fram emot hur regionens revisorer ska se på det som gjorts. Men visst, både M-sidan och S-sidan har ju varit lika involverande, så ett allmänt mumlande blir väl resultatet. Den som lever får se.
Bakåtsträvare men nyfiken på framtiden
