Insändare: ”Snälla region Kronoberg – låt inte min man dö”
Min sambo i 60-års åldern, är tjock, eller i alla fall bär han på en enorm ”gubbmage” och han äter sig emot en för tidig död. Han tillhör inte de här människorna som kämpar med en enorm övervikt i hela kroppen, utan ju äldre han blir, får han bara mer och mer farlig bukfetma. Hans ben och armar är förhållandevis smala, men mage och hänget under hakan blir bara mer och mer gubbigt.
För några år sedan genomgick han en prostatacancerbehandling. Han fick en andra chans i sitt liv. Med jämna mellanrum går min man till sjukvården och tar prover för att se om cancern hålls i schack och allt ser bra ut tack och lov. Alltså har min man kontakter inom cancervården vilket jag är otroligt nöjd med.
”Jag vill ha en framtid ihop med gubben, jag vill kunna resa, vandra i naturen, älska, njuta av en ålderdom ihop.”
Men, vid dessa besök, skulle sjukvårdpersonalen kunna hjälpa mig (och framför allt min man) att även få lite stöttning med övervikten? Att någon sätter stenhårt ner foten och säger Stopp! Jag har försökt med nästan allt här hemma, men han lyssnar inte på mig.
Jag vill ha en framtid ihop med gubben, jag vill kunna resa, vandra i naturen, älska, njuta av en ålderdom ihop. Men som det ser ut just nu kommer hjärtinfarkt eller diabetes som ett brev på posten och jag kommer få sitta på en stol i ett väntrum eller vid en sjukhussäng i stället för att gå hand i hand med mannen i mitt liv och göra roliga saker. Och om sambon inte får hjälp med sin övervikt, så kan Region Kronoberg själva räkna ut att hans vårdkostnader skulle belasta regionens ekonomi stenhårt. Fast han kan ju också dö, knall och fall i en hjärtinfarkt, och då blir det inte riktigt så dyrt för regionen. Bara för mig som änka som måste dra alla ekonomiska bördor helt själv i framtiden.
Den oroliga Sambon
