Kommunerna leker med våra skattepengar
I Älmhults kommun har en anställd med chefsbefattning inom socialförvaltningen köpts ut för mer än 1 miljon kronor, det vill säga 18 månadslöner. Detta i en kommun där socialnämnden pekar mot ett underskott på 12,5 miljoner kronor. Ett underskott som måste lösas genom kraftiga neddragningar på de allra svagastes bekostnad. Att då såsom personalchefen säga att detta är en bra lösning borde rendera i omplacering till lämpligare arbetsuppgifter. Vi har ju också tidigare i tidningen kunnat läsa om tvivelaktiga rekryteringar härstädes.
I det besparingsarbete som pågår inom socialförvaltningens administration talas om nedskärningar, som kan beröra bland annat följande personal: Utvecklingsledare, utvecklingsstrateg och digitaliseringscoach. Vän av ordning ställer sig osökt frågan: Vad är innehållet i dessa fina titlar, ställt mot det gammaldags hedersbegreppet tjänsteman. Är detta bara ett uttryck för pågående inflation bland titlarna, utan djupare koppling till meriter, kompetens, position och auktoritet? Ett sätt för arbetsgivaren att söka göra den oförändrade tjänsten mera attraktiv.
Titeln har blivit ett konkurrensmedel, mera än ett uttryck för kompetens och verkligt arbetsinnehåll, samt ett försök att göra den kommunala administrationen mera svårbegriplig för skattebetalaren. Ett legitimt ifrågasättande försvåras jämväl. Kommunchefer finns inte längre. Alla har blivit kommundirektörer med oförändrade arbetsuppgifter, men med förhoppning om höjd status samt dito lön. Fastighetschefen har i denna inflationskarusell helt plötsligt blivit strateg och så vidare.
Olle Nilsson
”Titeln har blivit ett konkurrensmedel, mera än ett uttryck för kompetens och verkligt arbetsinnehåll, samt ett försök att göra den kommunala administrationen mera svårbegriplig för skattebetalaren.”
