Lyssna först, besluta sedan!

En fundering – kan det vara så att sjukvården är ett alldeles för komplicerat område för det slag av politisk styrning som vi har i dag? Kan det vara så att kampen för att bli vald eller omvald med automatik medför att lokalpatriotism i förening med stor okunnighet leder till felaktiga beslut? I de artiklar som under senare tid publicerats hävdar ju många som arbetar ”på golvet” att deras synpunkter sällan blir hörda och att toppstyrningen är total. Om man tittar på vilken bakgrund merparten av de förtroendevalda har så kan man inte undgå att känna en rysning längs ryggraden. Demokrati i alla ära, men nog borde det gå att besätta de politiska organen med personer som har en viss ämneskompetens, i varje fall så mycket att de kan (vill?) tala med den professionella sjukvårdspersonalen och förstå vad saken gäller. Så är inte fallet idag enligt många anställda.

Att inte alla trivs på en arbetsplats är ju ganska självklart, och lika självklart är en viss rotation av personal i grunden positiv. Men att alltför många lämnar ett arbete de i grunden älskar bara för att deras arbetsvillkor är odrägliga, det är mycket tråkigt och allvarligt. Högre löner kan säkert vara motiverade och motiverande i vissa fall, men arbetsbelastningen och -villkoren blir ju inte bättre av några hundralappar till på kontot.

Det intressanta och positiva är att de här problemen inte kan skyllas på något visst politiskt parti eller enskilda ”potentater”. Alla är lika goda kålsupare. Tyvärr verkar inte ledande politiker ens inse problemen. Abstrakt tal om nära vård, digifysiska vårdcentraler och annat flum löser inga problem. Nej, kära politiker, sätt er ner och lyssna på de som har ämneskunskap och diskutera fram vad som kan och måste göras. När ni är överens om detta så överlåt till sjukvårdspersonalen, till de som kan hantverket, att verkställa. Då kan nog saker och ting rättas till.

Orolig pensionär