Tänk om …
Skånskan ersattes av fantastiska Gusto som tyvärr inte heller finns mer. Jag sörjde Vattentornet när det revs, men vilket härligt landmärke vi fick i form av den nya skyskrapan med milsvid utsikt och en fantastisk takterrass. Den charmiga och lokala skivbutiken Megahertz har ersatts av ett outtömligt Spotify som jag nu har svårt att föreställa mig ett liv utan.
Om det är något man ska sörja är det väl att den gamla gamla simhallen inte finns kvar vid Teatertorget längre. Men … tänk om det är dags att blicka framåt igen och skapa nya minnen.
Tänk om elitsimmarna fick ett eget tillhåll med femtiometersbassänger. Då kunde de optimera lokalen för träning och tävling. De skulle kunna sänka temperaturen eftersom de ogärna vill ha det lika varmt som nöjesbadarna. De kanske till och med kan minska kloreringen eftersom de högst sannolikt inte kissar i bassängen i lika stor utsträckning som nöjesbadarna.
Tänk om njutningsbadarna fick ett eget ställe med eukalyptusduschar, olika sorters bastur, ett hälsosamt kafé i anslutning och tillgång till massage, ansiktsbehandling och en varm, vacker, lugn och rogivande atmosfär.
Tänk om nöjesbadarna kunde leka loss i ett riktigt äventyrsbad, där man får upptäcka, där det är tropiskt varmt, där det finns spännande gångar, gröna växter, utmanande klätterväggar och öronbedövande vattenfall. Ett inkluderande ställe där man tillsammans med familj och vänner kan njuta av medhavd fika i tilltalande miljöer. Tänk om det blir ett nytt dragplåster och ett besöksmål för destination Småland.
Tänk om någon vågar satsa på en egen rehabbassäng och Växjö i Småland blir världsledande på rehabilitering av padelskador.
Tänk om vi kan bevara minnena av det som var bra och våga tro på framtiden som en plats för nya minnen för kommande generationer …
Pierre Blennmyr
