Växjö – Europas ogräsvänligaste stad
Vandrar man så söder ut förbi de vackra stenladugårdarna mot Växjös cirka 25 hektar stora fina åkermarker finns ett helt annat brukande av marken. Först möts man av lupiner i stora massor, därefter av sex hektar som betas av ett tjugotal hästar: men hästarna äter inte allt så här växer enorma bestånd av bland annat kanadensiskt gullris, gårdsskräppa, åkertistel, gråbo, hundkäx med mera. I kanterna försöker diverse lövsly ta över marken. Om staden har råd att hålla stora hästgårdar borde de även ha råd att sköta betesmarken så det inte ser så bedrövligt ut.
Det går att gå vidare upp för backen för att komma till de återstående stora åkrarna och då finner man något märkligt: Här står fina åkrar bevuxna med maskrosor, smörblommor, klöver och många olika sorters gräsväxter med andra ord ett utmärkt ämne till hö. Men någon som skördat de stora fina åkrarna i år är det inte. Är det för att stoppa Sveriges överproduktion?
Eller ingår det i Växjös planer att missköta marken för att det skall bli mindre protester när åkermarken skall bebyggas, likadant som man gjort längre upp på Telestad, där åkrarna är bevuxna med lövsly, tall och gran. Hur är det med EU-bidraget får man det om man inte brukar åkrarna? Det enda positiva jag noterat är att ängsmarken i öster i alla fall betas av 17 vackra stutar och om marken fortsätter att brukas på samma vis kan vi kanske åter få hit häckande lärka och kornknarr.
Olof Johannesson
