Vi har spolat röken – nu är det dags för kröken!
När jag var en ung man var rökning en allmänt accepterad vana. På varje kontor fanns askkoppar. Vid en uppdukning för en bättre middag var askkoppar obligatoriska inslag. Vid vart annat kuvert fanns strategiskt placerat en möjlighet att aska av en cigarett. Ofta fanns även bjudcigaretter utplacerade.
Man skulle ju kunna tro att tobaksrökning var ett stabilt inslag i den västerländska kulturen. Läkare sågs i reklamen röka och göra reklam för vissa cigarettmärken. Vem skulle då kunna tro att denna skadliga ovana nästan helt skulle utrotas?
Men i dag är det som att allt vänts upp och ner. Rökning inomhus är strängt förbjudet. Ingen får röka på krogen och i det kontor där någon röker riskerar vederbörande i det närmaste att sättas i fängelse. Att förhärliga rökande i annonser är inte tillåtet och om någon läkare skulle förekomma i anknytning till tobaksbruk handlar det om att varna för allt hälsoskadligt som rökaren riskerar att dra i sig.
Systembolaget undersöker årligen hur mycket vi konsumerar av de alkoholhaltiga drycker man säljer. Förra årets mätning visar att konsumtionen 2020 sjunkit med sex procent jämfört med året innan. Det tråkiga är att personer 65 år och äldre dricker mer, vilket vägs upp av att tonåringarnas konsumtionsnivåer är historiskt låga.
Vågar man tro att vi står inför ett paradigmskifte? Kanske kan det gå med alkoholen som med tobaken? Detta trots att den ”maffia” som gör sig rika på att tillverka, distribuera och sälja alkoholdrycker på olika sätt jobbar och lobbar för att mildra och helst ta bort allt som hindrar sprit, vin och öl från att flöda fritt.
De politiker som går i bräschen för att lösa upp reglerna kring alkoholförsäljning försvarar sig med att alkohol är en så viktig del av vår kultur. Visserligen menar man, med illa dolt förakt, att det finns sådana som inte kan hantera alkohol. De får väl skylla sig själva är en åsikt man kan finna mellan raderna.
Man tar ingen hänsyn till alla de barn som drabbas av de känslomässiga, ekonomiska och sociala skadorna av att leva med en eller två alkoholiserade föräldrar. Man bryr sig inte om vad alkoholism kostar på alla möjliga områden – inte minst vilken påfrestning det innebär för den sjukvård vi har börjat värna om i skuggan av den aktuella pandemin.
Känslomässiga och familjemässiga kostnader kan man inte sätta ett pris på. Däremot kan man göra uppskattningar av de ekonomiska konsekvenserna för samhället.
Systembolaget har undersökt detta och för 2019 kom man fram till en summa på 103 miljarder kronor varje år! Förmodligen är detta en summa som kan plussas på med rejäla mörkertal.
En förståndig ungdomsgeneration och alla nya alkoholfria ölsorter, viner och hälsosamma fruktdrycker gör mig optimistisk och ger hopp om en förnuftigare och friskare framtid. Det är inte uteslutet att synen på alkohol tar rygg på attityden till tobaksvaror. Jag och alla barn till alkoholister håller tummarna!
Gunnar Holmström, Väckelsång, beroendeterapeut och konstnär
