Mångfald på Mejan

Vem och vad bestämmer våra identiteter, hur vi uppfattas? En fotovinkel eller vi själva? Redan före filmen Sagan om ringen fick Jonas Lövgren i Vårberg höra att han såg ut som en hob.

Numera kommer barn fram och ber om autograf.

På Kungliga konsthögskolans (Mejan) vårutställning i Stockholm har Love Enqvist porträtterat sin vän Jonas i reklamfotopose, om än med hans egna kläder och utan sagomantel och svärd. Han är ändå filmens Frodo, inte Jonas i Vårberg.

Årets utställning rymmer för första gången endast de 28 examensstudenterna. I en allt spretigare och mångfacetterad konstvärld gäller det att ta plats, här få var och en lite mer yta än tidigare år. Bredden är stor; mångfalden ses som skolans styrka. Videoverken har blivit kortare, de är inte längre långa och narrativa.

Flera konstnärer jobbar med ljudkonst. Niklas Karlsson med sytråd. Små tunna trådar blir till spända, starka strängar, tätt på rad med hjälp av lim.

Verket på utställningen är inspirerat av Brooklyn Bridge.

I Susanne Vollmers surrealistiska hörna kommer svarta grenar ut från vardagsrumsväggen, lampskärmarna snurrar och tjocka trådmaskar krälar ut ur telefonluren. Det undermedvetna materialiserat.

Gosia Kurdziel har gjort lekfullt pussel av konsthistoriska förebilder. Akademins klassiska skulpturer, Tessins gipsstatyer nere i entrén, är utskurna till ett träpussel på väggen. Alla och envar kan prova. De antika idealen blir vardagliga och åter sedda.

Erika Josefsson