Stillsamt sorgliga bilder

Brusewitz är bördig från Ljungby, men nu verksam i Örebrotrakten. Bilderna han visar i tapetserarverkstan är både grafiska blad, vaxtryck och målningar. Gemensamt för dem är det dystra uttrycket, känslan av ensamhet och utanförskap. Färgerna går mestadels i gulockra, dämpad av svart och grått, vilket förstärker den sorgesamma stämningen. Motiven kretsar kring den ensamme och grubblande unge mannen, på vandring genom staden eller liggandes stilla i sin säng. Han framställs mer som en skugga av en person, än som en riktig människa.

I bilderna finns en fin känsla för komposition, och i det lilla grafiska bladet Spegeln i hörnet känns motivet lockande. I övrigt är tilltalet väldigt likt det sena 1970-talets introverta dysterhet. Det djupt (själv?)terapeutiska bildspråket är svårt att direkt ta till sig, och det krävs tid för att låta bilderna sjunka in.

Tyngden lättas upp något av ett par stadslandskap i Dubuffet-stil, men också de faller in i den melankoliska stämningen.

Jag har svårt att riktigt fångas av Brusewitz dystra bilder. De är stillsamt sorgliga, men griper inte tag om mig som åskådare. För att dras med i sinnesstämningen hade jag behövt ett starkare uttryck eller ett mer intresseväckande måleri.