Styrkan sitter i alla detaljer

Kulturnattens konkurrens om uppmärksamheten är hård, så det gäller att synas. På Smålands museum slår man till och öppnar två utställningar samtidigt. Dels Lena Håkanssons textilutställning Jag är lycklig och dels Agneta Flocks pappersutställning I det blå. Det blir två sevärda vernissager, med flera beröringspunkter men också vitt skilda uttryck.

Agneta Flock visar precis som Lena Håkansson textila verk, men att kalla hennes del för textilutställning vore fel. Här handlar det framför allt om att göra bilder av papper, något som Flock behärskar till fullo. Att det överhuvudtaget rör sig om papper känns först overkligt, eftersom bilderna med sina detaljerade motiv vid en snabb blick mest liknar akvareller. Man får gå mycket nära och knappt ens då kan man uppfatta de klippta kanterna. Motiven, vars ram utgörs av papperets ytterkant, är ofta klippta i ett enda stycke, vilket förstås bidrar till svårighetsgraden.

Agneta Flocks bilder är till stor del illustrationer ur böcker, och påminner i stilen en hel del om träsnitt och linoleumtryck. Med sina organiska ornament anknyter de både till kurbitsmåleriets dekorativa tradition och jugendtidens stiliserade illustrationer. Motiven har dessutom stark anknytning till den nordiska folktrons berättelser, vilket ytterligare förstärker det narrativa intrycket.

Sättet att arbeta med papperet anknyter dock mer till Japanska traditioner, och inte helt oväntat har Agneta Flock tagit upp denna motivvärld också. Dessa bilder känns verkligen mycket österländska.

Men de bilder jag själv fastnar för är de lite friare verk som istället hängts mellan glasskivor i fönstren. Här får papperet vara papper och det skira materialet tillåts släppa igenom en del av dagsljuset, så att varje fiber och ojämnhet i materialet syns. Det är vackert och behagligt. Lika pilligt och skickligt arbete där, men en starkare känsla av just papperet som material.

Lena Håkanssons utställning har ett mer direkt tilltal och titeln Jag är lycklig känns faktiskt klockren. Om inte annat så blir man glad av att se hennes verk. Det är fullt av färger och mönster, och här och var positiva uppmaningar i text. Stora enkla mönster, men också små detaljrika föremål. Inte minst är montrarna med småprylar fascinerande som tittskåp, och anslagstavlan med alla inspirationsbilder känns som en fin inblick i arbetsprocessen hos en designer med stort intresse för färg och form.

Thomas Lissing