Textildesignern Lena Håkansson gör världen gladare
Jag är lycklig är en kaxig titel på en utställning. Lena Håkansson jobbar med mönster och med ord och bär gärna kläder med budskap. Det skapar reaktioner, ibland oväntade. Att gå på stan med orden "Jag är lycklig" tryckta på t-shirten provocerade fram en något ilsken fråga: "Vad har du att vara så lycklig över?!"
Så jag måste ställa den uppenbara frågan:
Är du lycklig?
- Ja. Och vad har du då att vara så lycklig över?
– Att jobba så här gör mig lycklig. Jag har ett stort behov av att få skapa och jag blir lycklig när jag får utlopp för det. Det är jätteroligt att ha min första separatutställning, men även att jobba med designuppdrag gör mig lycklig.
Lena Håkansson har jobbat som designer i 14 år, ända sedan hon gick ut HDK (Högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg. Hon bor i Gemla, jobbar med designuppdrag för både små och stora företag runtom i Sverige. Hon undervisar på Linnéuniversitetets designprogram och har även sitt eget företag och nu alltså sin första separatuställning. Tidigare har hon ställt ut tillsammans med andra, bland annat i Hemslöjdens regi.
Du har säkert sett flera av Lena Håkanssons mönster. Som designer har hon länge jobbat för Ikea, först med textil och nu med leksaker. Bor du i Växjö har du garanterat sett Växjö kommuns svarta tygkassar med grönt tryck. Det gröna mönstret har Lena Håkansson ritat.
– Jag tycker det är roligt när jag kommer hem till folk och de har något hemma som jag har ritat. De har ju köpt det utan att veta att det är jag som har gjort det, bara för att de tycker att det är fint.
Lena trivs med en relativt anonym tillvaro och menar också att det går alldeles utmärkt att jobba som formgivare i lilla Gemla.
– Man behöver inte ha möten så ofta. Och att kommunicera via mejl är bra, det blir sällan missförstånd. Det är ju mycket lättare nu än när jag började för fjorton år sedan.
Utställningen Jag är lycklig visar gladmönstrade vardagsföremål med tryck och peppiga utrop.
– Jag jobbar jättemycket med handdukar. Jag ägnar mig ju inte direkt åt statusdesign. Vardagen intresserar mig just för att det är så mycket vardag. När barnen var små var fem dagar av sju en kamp. Men man ska ta vara på vardagen tycker jag, och inte leva för helgen och semestern.
På en handdukstavla läser jag "TISDAG oh la la".
– Ja tisdagen är den värsta dagen tycker jag, måndagar klarar man alltid, då är det nästan fortfarande helg. Jag tänker att om man ser det trycket hemma i köket, så blir man kanske lite glad.
På en brosch står "torktumla inte textil".
– Textil är så oerhört miljöbelastande, men det finns ändå pyttesmå saker man kan göra själv. Som att inte torktumla, eller tvätta onödigt ofta.
– När man som jag jobbar med textil så tänker man givetvis mycket på det här med miljön.Jag är väldigt kluven. Jag vill att mina saker ska användas mycket. Att de ska slitas ut. Det är också så att alla människor inte har möjlighet att köpa påslakan för 2000 kr som de kanske borde kosta.
– Som designer tänker jag ofta på att det inte behövs fler saker. Det enda som behövs är egentligen mat och bostäder. Ibland önskar man kanske att man kunde rädda världen i stället för att skapa nya produkter.
Att göra människor gladare i vardagen betyder också något.
– Jo, jag brukar tänka så också. Att människor blir glada och får det lite bättre hemma. Ibland tycker jag att det räcker. Ibland tvivlar jag.
Nu ställer du ut här. Är det du visar här konst eller design?
– Konsthantverk. Gränserna luckras upp mer och mer mellan konst, konsthantverk och design. Ordet "design" har det gått inflation i. Konsthantverk var något man inte ville bli förknippad med för tio år sedan, men så är det inte nu.
Varför har statusen höjts tror du?
– Konsthantverket i sig har förändrats, det hänger med tiden nu, det ifrågasätter. Sedan finns det inte så stort behov av beteckningar längre tycker jag.
CAMILLA CARNMO
Fotnot: På lördag recenserar vi både Lena Håkanssons utställning Jag är lycklig och Agneta Flocks utställning I det blå, båda med vernissage på Smålands museum på kulturnatten.
