You've got mail med avsändare roskildefestivalen och ännu ett band står på listan. Med varje mejl medföljer ett tillfälligt glädjerus och efter varje artistsläpp blir längtan lite större. Efterhand som bandlistan blir längre blir kamraterna desto fler. Fröet är satt och det är bara till att gro. För säkerhetsskull är det bäst att i februari lägga in en bokning på ticnet, man vet ju aldrig när biljetterna kan tänkas ta slut. I nästa reflektionsstund är biljetterna slut och månaden är maj, många är kompisarna som står utan biljett men desto fler är dem med en i bakfickan.

Roskildefest och planeringsdags. Vem ska bo med vem, vilka ska åka tåg, vem ska ta bussen, vill någon köra, hur kommer vi hem, ska alla campa ihop, frågorna är många och svaren är frånvarande. Diskussionen har pågått i månader och först när alla har bytt några gånger har man kommit fram till att det löser sig.

Spridda skurar över vilken dag det är dags att åka ner, festivalrävar på söndagen och regnofobier på onsdagen. Hetsiga, långvariga samtal kring vilket område som är det bästa, högsta och närmaste till allt för att slutligen hamna på först till kvarn.

Sen då, ja sen blir det till att fixa bandare. De kommersiella storkedjorna tar stort pris för bra ljud och snygg design. De små bakgatsbutikerna på 10 kvadratmeter tar lagom pris för högt ljud och slagtålig design.

En svart redan smått defekt sak är så småningom införskaffad. Över till kompisen med inspelningsfunktion och timmarna vid stereon blir många, ett blandband är av helig art och tvi för den som blickar åt moderniteter såsom cd-skivor. Efter timmar som blev till dagar står fem band klara, fem band med msnstörningar, datorljudinslag, volymskiftningar och lite spridda tystnader.

Campflagga är ett måste. Det ska vara internt och oförståeligt eller vedertaget och imponerande. Konstigt nog brukar alternativ stå som vinnare. Fester utgörs av samtalsämnet Roskilde, alla pratar, alla längtar och alla lever för.

Glädjeskutten är många och då sysslorna är tunga blir tankarna lätta efterhand som man i huvudet planerar, funderar och längtar. Månader av planering. Månader av längtan. Månader av spontanlycka över en enda tanke. Det är den tid jag andas, pratar och lever för.

För aldrig är jag så lycklig som i väntan på en fantasifestival. Utan regn. Med sol. Utan stöld. Med mobil. Utan gyttja. Med dusch. Utan ryggproblem. Med sömn. Utan bakfylla. Med mat. Utan skador. Med massage. Men aldrig är jag så tillfreds med livet som efter en riktig festival, inklusive allt.