Älgen drar jägarna till skogs

Skjutträningen ska vara avklarad och jakttornen i gott skick när flertalet av de omkring 8 000 jaktkortsinnehavarna i Kronobergs län ger sig ut i älgskogen för att delta åtminstone några dagar.

För många jägare är det sociala väl så viktigt som själv jakten. Många återvänder den här tiden på året till sina rötters hemtrakter och umgås kanske med sina kamrater i laget just bara under de här dagarna.

Älgen är inte bara en av de mest spridda symbolerna för Sverige, den är också det mest attraktiva jaktbytet som fyller åtskilliga frysboxar med ekologiskt kött från frigående djur.

I Kronoberg har älgstammen nu, tack vare att jägarna följt ganska strikta rekommendationer för vilka djur som fått fällas, successivt byggts upp till ett läge där markerna inte anses klara att hysa fler älgar. Det handlar nu om att hålla efter stammen med förstånd.

Historien har flera exempel på att det reagerats för sent på svängningar. Det har lett till att det tidvis funnits alldeles för många älgar eller alldeles för få.

I Kronoberg var 1980-talet en älgboomens tid då det kunde fällas 4 625 älgar under en säsong. Skogens konung var så vardaglig att skogen knappt räckte till utan den sökte sig alldeles för ofta in även bland villaträdgårdarnas äppelträd.

Något helt annat var läget 2005 då älgstammen i det närmaste hade havererat. Än en gång hade det visat sig att med jakt på fel älgar kan en stam snabbt skjutas sönder.

Gudrun kom som en räddare. Jägare och länsstyrelser ingår allvaret och det bestämdes att sikta mer på tillväxten, det vill säga kalvarna, spara tjurar upp till sex taggar och hålla igen på koavskjutningen.

Der har gett önskad effekt. Avskjutningen har kunnat höjas successivt och dag är länets älgstam av bra kvalitet med hög reproduktion. Det är i stor utsträckning produktiva djuren som fått vara kvar i vinterstammen. I fjol fälldes 2 970 älgar i Kronoberg.

Nu väntar nästa utmaning – att bibehålla kvaliteten även när älgarna inte får bli fler och rekommendationerna är att öka avskjutningen av vuxna hondjur och i alla fall inte fälla fler tjurar än hondjur. Samtidigt måste hänsyn tas till att Gudrunhyggena bjuder ett matnyttigt utbud som nu betesvänlig höjd för älgarna samtidgt som djuren bli svåra att sikta på i tät ungskog.

Förutom älgolyckorna i trafiken är för stora älgstammar en källa till hårda motsättningarna mellan jägare och skogsbruket, en konfliktfull situation som varit tydligt ändå sedan hyggesbruket fick fäste i skogen.

En ond cirkel uppstår lätt, något som dagens situation för tallen är ett tydligt exempel på.

På grund av älgens betande har många markägare gett upp när det ska föryngras på hyggena. Den betydligt tåligare och robustare granen sätts även där tall egentligen vore enda riktiga valet.

Ju mer granskogens ur viltfodersynpunkt torftiga miljöer breder ut sig, ju mer eftertraktade för älgarna blir de tallplantor som ändå rotar sig. Den onda cirkeln gör att älgen beskylls för att driva tallen nu skogen, ett känsligt ämne nu när landets skogliga myndighet dessutom dragit ingång ett projekt för rädda kvar tallen i skogen.

Färska beräkningar som Södra gjort med hjälp av Skogforsk visar att viltskadorna i dagens omfattning kostar 90 till 160 miljoner kronor om året bara för Södras medlemmar.

Frågan är om en ny älgförvaltning som rikdagens väntas klubba igenom i höst kan förbättra viltförvaltningen. Det handlar om samverkan över större områden, minst 50 000 hektar, där ansvaret samtidigt ökar på de enskilda jaktlagen att anpassa sig till aktull kunskap om älgstammen.

Spännande tider väntar inte bara för älgjägarna de närmaste dagarna utan framför allt för älgförvaltningen de kommande åren.