Det engelska inspirerar

Han sitter i TV4:s morgonsoffa, har tidigare skrivit i Svenska Dagbladet och varit chefredaktör för Finanstidningen. Han är omtalad för sin färgstarka, brittiskt inspirerade, klädstil. I höst ger han ut boken Ladies, en uppföljare – och en kvinnlig motsvarighet om man så vill?–?till boken Döda vita män. Den kom förra året och finns nu även i pocket. Båda böckerna handlar om excentriska britter ur överklassen, om tidigt nittonhundratal, om ett samhälle i förvandling och om sociala regler. Och skvaller. Historiskt skvaller om döda vita män och kvinnor.

Varför Johan Hakelius är så intresserad av det brittiska har han inget riktigt bra svar på.

– Bara när jag var några år gammal fastnade jag för Hem till gården, kanske inte så mycket för handlingen men jag tittade på Landrovers och oljerockar. Och landskapet. Sedan har det brittiska följt mig livet igenom, med litteratur, film och musik, men varför har jag ingen aning om. Jag läser nästan bara på engelska, skönlitteratur, tidskrifter, dagstidningar.

–?Rent professionellt är jag inspirerad av det engelska sättet där ”wit” står högt i kurs. I England måste men inte välja mellan att vara underhållande och att ha något att säga, tvärtom. Det lockar mig, att försöka skriva underhållande utan att det blir tramsigt.

Johan Hakelius menar att det i England finns större acceptans för egenart än i Sverige.

–?Ett tema i böckerna är vikten av människor?–?som till sitt eget fördärv men till vår glädje – vägrar gå någon annan väg än sin egen. Även om många har ett stort mått av tragik i sina liv finns de ändå med i samhället. I Sverige hade samma person blivit undanskuffad och setts som pinsam. I England är inte det avvikande per definition ett problem.

”Bara när jag var några år gammal fastnade jag för Hem till gården, kanske inte så mycket för handlingen men jag tittade på Landrovers och oljerockar.”