En flyktig upplevelse med bestående intryck

Men när jag gör det får jag en chock och ryggar tillbaka. De är levande! Är de dallrande objekten självlysande maneter?

Det är just den här upplevelsen som är konsthändelsen vid Yttre Vång i ett nötskal. Fantasieggande upplevelser gjorda med små medel, interaktiva

och lockande. Och ganska mysko för den delen. Nej, klumparna i gräset var varken blåsta av glas eller levande substans utan färgade vattenballonger ovanpå en ljusslinga. Genialt enkelt, men där och då inte en chans att gissa i förväg.

Yttre Vångs konsthändelse är ett helt idéellt arrangemang med Petter Ternström som koordinator. Bakom honom ett helt gäng av engagerade människor som ordnar musik, bildvisningar och framförallt en mängd installationer ute i naturen. Arrangemanget bygger på mörkret och den effekt upplysta platser och objekt får i det. I år ligger det några veckor tidigare och det är inte helt beckmörkt när vi kommer dit. Det är tacksamt eftersom vi då hinner orientera oss innan hela området blir svart.

Det första vi ser är ett av de stora lövträden nere vid sjön Möckelns strand. Det lyses upp av strålkastare som växlar i olika färger, i takt med suggestivt pumpande musik. Ett skönt discoträd.

Mitt på ängen står en gammal traktor och intill den en vägg av höbalar som brinner. En ljussatt eld naturligtvis. Inte långt därifrån ligger en orientalisk matta utbredd i gräset och på den två fåtöljer, en golvlampa och en vattenkokare för den som är sugen på te. En fikapausmitt i naturen.

Mörkret över den sluttande ängen är kompakt och konstinstallationerna runt om flimrar som avlägsna ljuspunkter. Det ligger något skönt i att det är så otillgängligt och icke tillrättalagt. Man får kämpa lite mot naturen, klättra över fallna stammar, huka för grenar och väja för komockor och stenar. Det går inte heller att se vem man möter, alla besökare blir anonyma silhuetter tills man står tätt inpå varandra. Ett speciellt tillstånd av respektfull naturupplevelse och samtidig fascination för konsten inträder.

Under en installation av en upplyst upp och nervänd stad blir alla stående en stund. Kojan med den gigantiska spindeln lockar oss in till lemlästade offerrester. En udde full av spöken och en svårtillgänglig skylt ute i sjön får en att klafsa genom strandens gyttja. Och så tältens värmande mötesplats med levande ljus, bilder och musik. Yttre Vång är en flyktig upplevelse som ger bestående intryck. Nu är den över för i år men vi hoppas på en nästa gång.

Thomas Lissing