En folkefiende slående aktuell

Katarina Stockmann spelad av Anna Maria Käll är en whistleblower i Region­teaterns premiär av En Folkefiende i lördags. Hon upptäcker ett missförhållande i stadens kassakalv, Hälsobadet. Nämligen att det är fullkomligt besudlat av bakterier som gör det hälsofarligt att bada där. Eftersom Katarina är anställd som badets läkare uppstår komplikationer. Dessutom sitter hennes bror i badstyrelsen som gör allt i sin makt för att tysta Katarina. Men hon har stadens tidning, Folkbladet, på sin sida. Där ska hon publicera en avslöjande artikel om badet så att folket äntligen får veta sanningen, men korruptionen letar sig in överallt. Inte bara vattnet är ruttet, även makthavarna.

HENRIK IBSEN SKREV dramat En folkefiende 1882 och trots detta är innehållet brinnande aktuellt. Jag tycker att det finns en skepsis mot demokrati i Regionteaterns uppsättnig, något som jag även tycker genomsyrar delar av samhällsdebatten i dag. Går demokratin verkligen i folkets tjänst eller skyddar den makthavarna? Folket mår inte bra av nya sanningar. De vill ha gamla beprövade tankar som Katarinas korrupta bror Peter Stockmann, spelad av Björn Johansson Boklund, säger. Dilemmat i vad som är det bästa för folket är den största slitningen mellan syskonen. Katarina som är övertygad om att hon gör sin medborgerliga plikt i att informera om sanningen och Peter som menar att sanningen skulle ruinera staden och därför också skada folket. Det är det som är det kluriga med korruption, dess förmåga att iklä sig ”för folkets bästa”-dräkten.

DRAMAT HANDLAR också om hur svårt det är att vara ensam med sin övertygelse. Vi människor har en inneboende optimism som får oss att tro att sanningen alltid vinner och att man själv aldrig skulle låta sig korrumperas. Katarina ställs inför ultimatum och frågan är, ska hon orka stå emot? Men frågan är även, skulle jag orka stå emot?

JUST DETTA BLIR slående uppenbart när Katarina håller monolog mot publiken, ställer en fråga, publiken är tyst och avvaktande. ”Den stora massan som tiger” blir hennes replik till tystnaden. Det är en sådan replik som inte bara sägs, den känns.

I Regionteaterns version har ett par karaktärer från Ibsens original plockats bort och frågor som feminism och klass bakats in. Som när Folkbladets redaktör Hovstad spelad av Agnes Forstenberg utbrister att stadens gubbvälde ska krossas. Det är välspelat tragikomiskt och aktuellt. Obehagligt aktuellt på sina ställen och där ska Emma Broström som bearbetat Henrik Ibsens originalmanus ha en eloge. Dramat har förts in i 2014 utan att för den sakens skull förlora sin trovärdighet eller politiska slagkraft. Även i?dag är korruptionen en folkefiende bland oss.