En rebells evangelium med kärlek och respekt

Norman Mailers Evangelium enligt Jesus. Det låter till förväxling likt Matteusevangeliet; hur de tre vise männen på sin färd mot Betlehem såg en stjärna gå upp i öster och som de följde tills de kom fram till krubban. ”Matteus påstår också att de vise männen räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra, men detta kanske inte är sant. För Josef och Maria nämnde aldrig några sådana gåvor.”

En bok om Jesus skriven i jagform av en judiskt uppfostrad rebell och amerikansk författarikon känd för sin provocerande frispråkighet och sin för det officiella USA obekväma politiska aktivism, men också för sina orgier i sprit, droger och kvinnor, är enligt många kanske hädiskt så det räcker.

Men den nästan oanständigt självmedvetne sluggern Norman Mailer nöjde sig inte med detta, utan skrev på gamla dar romanen Evangelium enligt Jesus (1997), huvudsakligen för att denna ”fantastiska historia” är så dåligt återberättad av de fyra andra (Matteus, Markus, Lukas och Johannes). Här alltså ett evangelium med Jesus egna ord.

Den som däremot väntar sig profanerande avvikelser från Bibelns berättelser misstar sig grundligt, och drabbas snart i stället av Mailers mycket icke-Mailerskt enkla och direkta språk och av det faktum att han här behandlar sitt stoff med både kärlek och respekt.

Och visst kan vi med författaren också fråga oss vad Guds son förresten ska med världsliga gåvor till. I stället understryker Mailer de österländska stjärntydarnas verkliga förtjänst: ”Sant är dock att de vise männen skänkte en gåva av högsta värde: de varnade Josef för att dröja kvar en enda dag i Herodes rike. ”Skudda stoftet av era fötter och lämna landet omedelbart!”

Ett gott råd inte bara till den Jesus som har ett viktigt uppdrag att utföra innan jordelivet är till ända, och som har att brottas med en lång rad överväldigande frågor, utan också till Norman Mailer själv som ytterligare en gång i sitt liv tvingades löpa gatlopp i det bigotta Amerikas rasande medier för sitt blasfemiska tilltag.