Härliga ungar gör fin insats i Rännstensungar

Själv är jag lite för ung för att komma ihåg filmatiseringen av Rännstensungar från 1974. Cornelis Wreeswijk gjorde rollen som fattig konstnär i söderkvarterens Stockholm.

I Dramatörernas uppsättning har Rännstensungar blivit förlagd till söders lite fattigare kvarter i Växjö under tidigt 1940-tal, och utgör en dramaturgisk mix av talad pjäs och musikteater, med inslag av komik och folklustspel. Det senare personifierat av Tvätterskorna, där Amanda (Marianne Rejdvik), härlig och slagkraftig tyvärr får upprepa sin enda replik väl många gånger. Uttrycket less is more kunde ha beaktats. Fru Högstrands (Maria Polback) minspel och gestik är också minnesvärt.

Rollistan är stor och bärs upp av framför allt Isabelle Lövkvist, Talis Vasko, Ingela Rosén och Sanne Tegvall. Viktiga för spelet är även Murre (Ronja Svensson) och Palle (Viktor Magnusson).

Talis Vasko har en bärande roll som målare Fahlén och flickan Ninni spelas av Isabelle Lövkvist. Hon har en fin närvaro och passar för rollen. Premiärens svagheter låg i första aktens sångnummer och brist på dynamik och tempo i framför allt första akten. Med Fahléns roll är det så att karaktären växer, bäst blir det när Talis Vasko får blomma ut med kroppsspråket och ta för sig av sångnumren, som i Man måste Tro och i slutscenens medryckande allsång: Här kommer Rännstensungarna!

Hela intrigen, som är en uppbygglig historia, med tydlig sensmoral och gott slut, utspelar sig på en och samma bakgård.

Konstnär Fahlén, som tagit sig an den föräldralösa och lama Ninni kämpar i motvind. Hans tavlor säljer dåligt och barnavårdsnämnden gör sig besvär, genom den falska portvakterskans försorg. Socialassistent Ingrid Sanner, käckt spelad av Sanne Tegvall kommer dock på andra tankar när hon väl får se en tavla av Fahlén. Fattigdomen speglas väl genom kontrasten mellan de rika fastighetsägarna och de fattiga hyresgästerna och kan överföras till i dag. Fast Frukthandlare Jaffe, väl spelad av Håkan Rejdvik blir tack och lov varken pistolhotad eller nedslagen, blott bestulen på sin frukt!

Portvakterskan Malina har här en både tacksam och otacksam roll.

Scenografin i sin praktiska enkelhet fungerar bra, allra bäst är dock uppsättningens kostymering. Och de härliga ungarna! Charmtrollet Elsa Lekås vet minsann hur auktoriteter ska tas.

Som yngst i Gänget, med tydlig artikulation och glimten i ögat tar hon poäng. Många undomar gör här en fin insats och tyvärr finns inte plats för att nämna alla. Som mest finns cirka 35 personer på scen och som amatörteater fungerar Rännstensungar fint som den familjeföreställning den är.