Hon blåser ut Karl Oskar-dagarna

Dana Dragomir är hemma i Stockholm när jag ringer. Hon har packat väskan och är förberedd för en helg på landet. Det är så hon laddar upp inför denna veckas turnerande. Hon berättar att det jobbmässigt har varit en ovanligt lugn sommar hittills, jämfört med tidigare år. De senaste veckorna har hon dock haft fler konserter. På söndag kommer hon till Växjö och avslutar Karl Oskar-dagarna med sin panflöjtsmusik, ackompanjerad av Marcus Fernholm på piano och syntar.

Dana Dragomir är född och uppvuxen i Rumänien. Hon gick tolv år på en musikskola i Bukarest, men under lång tid där så var det inte panflöjts­spelandet som hon fokuserade på.

– Jag hade piano som huvudinstrument i åtta år, men det var otroligt stor konkurrens i klassen och jag visste att jag inte skulle gå vidare efter åttonde klass. Då var jag tvungen att hitta ett annat instrument och det visade sig att det fanns två lediga platser i panflöjtsklassen. Jag tog chansen och övade, lärde mig två låtar och kom in.

Då var hon 14 år, nu är hon 50. Hon har inte tröttnat efter 36 år, det hörs att panflöjten betyder mycket­ för henne.

– Panflöjten är så komplett, som en orgel. Man kan röra på sig när man spelar, jag är en väldigt mobil person. När jag spelade piano så var jag fast vid instrumentet, med flöjten så kan jag röra mig.

Numera spelar hon bara piano när hon skriver musik.

Panflöjt är Rumäniens nationalinstrument. Dana Dragomir flyttade till Sverige från Rumänien 1991 och fick sitt stora genombrott. Sedan dess har hon stannat här.

Hon slog igenom med en tolkning av ledmotivet till Mio min Mio. Dana Dragomir har gjort tolv album, flera har släppts utomlands, några under namnet PanDana. Hennes senaste skiva, The best of me, gavs ut 2011. Nu är hon på gång med nytt material.

– Jag har två projekt. Dels en Abbaskiva som jag började med förra året, den är beställd från ett tyskt bolag. Dels är det en julskiva som jag håller på med just nu, som ska vara klar ganska snart.

Till vintern väntar en julturné. Men hon får en paus i sommarens inspelningar av skivan och får komma ut och träffa sin publik, vilket hon tycker är väldigt roligt.

– Det är en underbar känsla, en enda männi­ska kan ge så mycket och få tillbaka från en massa människor.