I sanningens och fantasins namn: Talaren Vilhelm Moberg
I Vilhelm Mobergs rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett varumärke. Det är symptomatiskt att Karl-Oskar numera är namn både på en stadsfestival och en skolkoncern.
Så lånas den ofta kontroversielle Moberg till både det ena och det andra. En delvis läst, men desarmerad svensk författare. Allt annat han skrev kommer allt mer i skymundan.
Själv odlade han medvetet ett växelbruk mellan romaner, dramatik och journalistik. Nu har Anna-Carin Carlstoft Bramell gjort en viktig insats genom att redigera volymen I sanningens och fantasins namn där talaren Vilhelm Moberg får ordet.
Ur Mobergs stora arkiv har hon gjort ett urval med 31 tal och anföranden. Det första är från 1922, då den 24-årige Moberg talar vid sin yngre systers begravning. Det sista är ett föredrag om berättarkonsten och litteraturen från 1970, tre år före hans egen död.
De manuskript som Carlstoft Bramell letat fram är nästan alla tidigare opublicerade, och kompletterar bilden av Mobergs omfattande verksamhet. I sanningens och fantasins namn spänner över fem årtionden och vitt skilda ämnen. När man möter dem samlade i en och samma bok framstår det tydligt hur Moberg var kommen från en annan tid.
Han föddes faktiskt på 1800-talet och stod hela livet med ena foten kvar i det gamla bondesverige. Uppväxten på ett soldattorp långt ute i skogen kom att prägla hela hans liv. Bondevärlden bestämde hans syn på både moral och politik.
Självtillit och strävsamt arbete, hederlighet och ärlighet är grundbultarna för Vilhelm Mobergs liv, dikt och samhällssyn. Eller kortare sammanfattat: att göra rätt för sig. Bondeanarkism, tror jag är den på en gång exakta och luddiga beskrivningen av denna livshållning. Moberg reagerar våldsamt mot alla inskränkningar i individens frihet. Hans ideal är den engagerade medborgaren som ”blandar sig i sina egna angelägenheter”.
Otidsenligheten är verkligen en del av Mobergs styrka. Han står bitvis som en försvarare av gamla och numera bortglömda värden. Även hans språk har något gammaldags över sig. Uppenbarligen talade han som han skrev: kraftfullt, repetitivt och väldigt verkningsfullt. I de mer polemiska avsnitten är han dessutom fruktansvärt rolig. Orden dryper av ironi när han går till storms mot censurivrare och makthavare.
I sanningens och fantasins namn är en viktig bok eftersom Moberg idag riskerar att bli en del av turistnäringen och underhållningsindustrin: en ofarlig folklivsskildrare som kan fyllas med snart sagt vilket sentimentalt innehåll som helst. Hans författarskap i hela sin bredd måste idag återerövras åt en ny generation.
Mikael Löwegren