”Jag ser romanen i scener”

–?Den fick jättemånga recensioner, de flesta var positiva. Många landsortstidningar skrev, kanske för att DN gjorde en hel­sida på boken med en stort uppslagen recension.

Therese Bohman är redaktör på Axxess och var tidigare litteraturkritiker i Expressen men har nästan slutat med det för att i stället mest recensera konst.

–?Det gav mig inte så mycket längre, personligen. I början, för en tre till fyra år sedan, tyckte jag det var fantastiskt att få sitta hemma och bara läsa böcker.

Jag läste på din blogg att du skrivit de 15 första sidorna av Den drunknade redan för sju år sedan. Hur kom det sig att du tog upp den igen?

–?En dag rotade jag runt i datorn bland mina gamla texter. Då hittade jag den här och tyckte att texten var mycket bättre än jag mindes den. Det var en period när jag bara frilansade och just då hade jag lite mindre att göra. Så jag tog en månad när jag bara skrev, åtta timmar om dagen.

Vilken disciplin.

–Haha, ja det är chockerande faktiskt, egentligen är jag väldigt lat.

Under den här månaden när boken effektivt växte fram visste inte Therese hur boken skulle utforma sig.

–?Jag skriver väldigt intuitivt.

”Ett litet triangeldrama med två systrar och en man. Koncentrerad, tät och stämningsfull.” Så beskriver Therese Bohman själv sin roman, som hon gärna skulle se bli film.

–?Jag är egentligen en bildmänniska, jag ser romanen i scener.

När jag köpte satsumas häromdagen tänkte jag på dig. Du har med många matdetaljer i boken, hur kommer det sig?

– Oj, har jag, det har jag inte tänkt på. Men jag tror det är för att få in lite vardaglighet, så inte boken blir för litterär. Karaktärerna är ju väldigt tydliga typer, man kan dra paralleller till ett grekiskt drama.