Julpynt utan gräns

RÅJS voice kallar sig den ansvariga konstellationen bakom utställningen. Mer kända som Remus Wilson, Åke Bergqvist, Jovanka Veit-Berg och Shyqri Gjurkaj från Italienska palatset. Men de fyra konstnärerna hade stått handfallna utan den experthjälp de fått från tre växjöfamiljer med stor erfarenhet inom gebitet. Familjer som brukar driva utomhuspyntandet till dess yttersta gräns; till glädje för många förbipasserande men också till förtret för en del närboende. De har nu fått en fristad på konsthallen, dit de tagit med mängder av sina juliga utsmyckningar. Konstnärerna har väglett familjerna och hjälpt dem forma sina egna gnistrande miniatyrlandskap med julen som förtecken. Men kvartetten har förstås också lämnat sina egna bomärken i utställningen: Ett badkar, några resta stenar, ett par holkar och ett gäng smurfar - förlåt; blå dockor med luvor ska det vara. Gissa vem som gjort vad.

Man blir lätt vimmelkantig när man trätt in genom portalen, in i de artificiella tomtarnas och de blinkande ljusslingornas rike. Tomtar överallt. Granar, stjärnor, renar, isbjörnar. En masse. Det lyser, blinkar, skrålar och lever om. Blicken flackar från den ena pockande attraktionen till den andra, pulsen ökar i takt med ljusslingornas blinkningar och det blir svårt att ta in allt på en gång. En omtumlande helhetsupplevelse där jag tillslut känner mig som en utsatt kula fångad i ett gigantiskt flipperspel. Hjälp!

Men bakom tokerierna och allt det glittriga, idealiserade och välpolerade finns det förstås fler sätt att möta utställningen. Jag ser till exempel en tydlig demokratisk frågeställning i temats aktualitet. En av familjerna blev ju nyligen av det kommunala bostadsbolaget bromsade i sin dekorativa iver, och får inte längre fritt ställa ut sitt pynt. Ajabaja, inte göra så i Växjö. Och de blev hindrade av samma kommun som själva precis satt upp värsta ljusorgeln vid Oxtorget, utan att fråga de kringboende. Samma kommun som också dekorerat Nortullsrondellen så vackert. Var finns egentligen sinnet för proportioner?

Precis som förra vinterns kramgoa utställning Slow Go kommer förmodligen Verrry Christmas locka till sig många spontanbesökare. Inte konstigt när hela konsthallen är som ett sprakande skyltfönster. Julens glada budskap åt alla. Man går in med ett stort leende, och låter sig översköljas av alla uttryck, och sedan drar man en lättnadens suck när man kommer ut. Sen går man hem och struntar i att ta fram sina egna juldekorationer. Efter en sådan överdos räcker det att tända ett ljus.

Thomas Lissing

Verrry Christmas

Remus Wilson, Åke Bergqvist, Jovanka Veit-Berg, Shyqri Gjurkaj

Växjö konsthall

Till den 9 januari 2011