Klas Lundgren: Vackert och sorgset

Omkring tiggarn från Loussa med Hootenanny Singers, där Björn Ulvaeus höll till innan han erövrade världen tillsammans med Abba, gick på radion i tid och otid när jag var riktigt ung. Att det var Dan Andersson som hade skrivit texten hade jag givetvis ingen aning om och den fångade inte heller mitt intresse. Låten i sig var troligen alltför smetig och händelselös för att lyckas utlösa några starkare känslor då jag inte känner det minsta av någon nostalgi om jag råkar höra den i dag. Möjligen känner jag lite som när man ätit för mycket socker. Inget för evigheten med andra ord om jag får vara med och bestämma över den.

Desto bättre lyckades Sofia Karlsson på sin andra platta Svarta Ballader, vars texter helt och hållet byggde på Dan Anderssons lyrik. Jag fick den av min mor tidigt 2005 och låtar som Jag väntar, Du liv… och Minnet gick inte att höra utan att spetsa öronen och lyssna till både text, musik och sångerskans klara vackra stämma. Ett intresse för poeten var väckt.

För några veckor sedan såg jag Sofia Karlsson och hennes band The Grand Guitar Orchestra i Älmhults kyrka. Tyvärr valde de att köra helt akustiskt utan några förstärkare och den proppfulla kyrkan med alla människokroppar gjorde att ljudet blev väl dämpat och musiken inte alltid nådde hela vägen fram. Extra synd var det att huvudinstrumentet, Sofia Karlssons röst, ibland hamnade underst i ljudbilden istället för tvärtom som borde vara fallet.

Lite senare under 2005 släppte Thåström Skebokvarnsv. 209 som innehöll låten Om Black Jim. Black Jim var Dan Anderssons pseudonym då han skrev för Göteborgstidningen Ny tid. Thåström tecknar diktarens oturliga död 1920 som kom sig av cyanidförgiftning i ett hotellrum vars väggar besprutats med cyanväte för att döda vägglöss och som glömts att vädras ut. På nästa platta, Kärlek är för dom, tonsatte Thåström Den druckne matrosens sång och på samlingsplattan Be-Bop-A-Lula hela jävla dan! gör han En spelemans jordafärd. Precis som när Thåström tolkade Bellmans Märk hur vår skugga och Taubes Balladen om briggen Blue Bird av Hull känns dessa versioner som definitiva. Det karga är både vackert och sorgset och det uppfordrar till att lyssna och ta in varje ord. Det är Dan Andersson lyrik väl värd i både Sofia Karlsson och Thåströms versioner såväl som på boksidorna.

Tre låtar med Dan Anderssons lyrik

Thåström - Den druckne matrosens sång

Lyft glaset från bordet och sjung Tore Johnsson, varför sitter du stendöv och trist? Jag har verkligen tänkt så ihjäl dig Tore Johnsson för det du min hustru har kysst.

Sofia Karlsson - Du liv…

Du sjunger oss sånger att sorg är kort, låtsar trösta när sol går ner, men hav dina visors buller bort, jag orkar ej höra dem mer.

Sofia Karlsson - Minnet

Som eld och ljus mig smekte dina mjuka jungfruhänder, i himlens kalla stjärnglans såg jag ditt mörka hår. Och het av lust jag smekte ditt bröst och dina länder, och fick av dig det heliga som endast mannen får, och nu är allt ett minne, en saga från i går.

folkbildar

Klas Lundgren