Med orgeln i ryggmärgen

I går kväll startade Merit Hemmingson sin turné i Göteborg och den tar inte slut förrän någon gång nästa år. I kväll spelar hon på Kafé de luxe i Växjö.

– Det var ett tag sedan jag var ute så här. Det är så himla kul eftersom vi har jobbat lite i skymundan med skivan och rest runt till de skivaffärer som fortfarande finns kvar, säger hon

Skivan hon pratar om är Hommage till Jan som flera musikkritiker hyllat och som spås bli årets svenska jazzskiva.

Hommage till Jan är en hyllning till den svenske jazzpianisten Jan Johansson (1931–1968). Att det blev en skiva med hans musik förklarar Merit Hemmingson så här:

– Den kom till fort i huvudet när jag såg en dokumentär om Jan Johansson för tre år sedan. Han skulle fyllt 80 år då och jag tänkte: Honom vill jag hylla. Jag jobbade med materialet länge för att få till det på mitt sätt.

Även om Jan Johansson främst var jazzmusiker, och en ganska avancerad sådan, menar Merit Hemmingson att hans sidosteg med folkmusik håller.

– Låten Utanmyra står sig än i dag. Att få musik så enkel och genialisk är inte lätt. Det är mycket lättare att krångla till den och det har jag själv gjort, men jag tycker att jag blivit enklare med åren i min musik.

På 1970-talet sågs Merit Hemmingson ofta i medierna. Nu kan det tyckas att hon varit lite mer i skymundan, men det är bara som det verkar.

– Jag har hållit på hela tiden med musikaliska äventyr. Ett tag spelade jag mycket synth, men nu är jag tillbaka till rötterna. Till orgeln. Det är vid orgeln jag hör hemma. Det är orgeln som är jag.

Merit Hemmingson har alltid gillat att blanda olika musikformer och att framföra folkmusik, jazz och pop på orgel har blivit hennes signum.

– Det går inte riktigt att förklara musiken i ord. Den måste höras.

De första instrument hon spelade var piano och dragspel, men när hon hittade orgeln kände hon att det var det kompletta instrumentet för henne.

– Du har harmonier i tre olika nivåer i orgeln och jag tycker fortfarande att det är så himla kul med orgel. Den sitter i ryggmärgen i dag och den är ju så lätt att bära, säger hon och skrattar lite ironiskt, med tanke på att en hammondorgel väger runt 200 kilo.

På frågan vad hon lyssnar på för musik säger hon snabbt att hon aldrig lyssnar på sin egen.

– Jag lyssnar på vågorna. Havsvågorna på Gotland. Rent musikaliskt är det ett sådant utbud i dag att jag inte riktigt vet vad jag lyssnar på. Det går i perioder.

Nu ska du spela i Växjö i kväll. Vad har du för förhållande till staden?

– Inte till staden direkt, men jag spelade på Psykjuntan utanför Växjö för ett par år sedan. Vilken stämning! Och vilket ställe Tyrolen var. Helt underbart.