"Min själ talar svenska"

Nu i oktober släpper Cletus Nelson Nwadike sin femte diktsamling, Tankar ur ett lejons gap. I kväll på biblioteket kommer han att läsa ur den och ur sina tidigare böcker, samt prata om sitt liv som författare och sin resa mellan Nigeria och Sverige.

– Jag jobbar väldigt mycket inifrån. Den största resan sker inifrån. Jag kommer att prata om mötet med bokstäverna. När jag är ute och pratar på bibliotek och skolar hämtar jag från det gigantiska förrådet inifrån.

– Jag ska läsa ur min nya bok Tankar ur ett lejons gap. Det blir en djupdykning. Det finns alltid dikter som kommer upp i hjärtat. Så det blir dikter från mina fyra tidigare böcker också.

Cletus Nelson Nwadikes senaste diktsamling skiljer sig från hans föregående. Här har han också jobbat med bilder, fotografier, som fått illustrera dikterna.

– Det var inte så lätt som jag trodde. Läsaren läser ju en text och skapar sin egen bild. Nu kanske min bild krockar med läsarens egen... Men nu, i min femte bok, vill jag ge läsarna lite mer. Och läsaren kan välja att ignorera bilderna. Eller tvärtom – bara titta på bilderna. Man kan välja det ena eller det andra. Det är en bok att återvända till.

Har dikterna något tema?

– De handlar om de existentiella frågorna. Döden, livet och kärleken.

Han citerar:

– "Jag har funnit ett hem mellan vad jag känner och vad jag vet.

I ingenting annat kan en människa verkligen hitta sitt eget hem."

Hur har du gjort för att hitta dit?

– Vi präglas hela tiden. Vi vet en sak. Vi känner en annan. Människan är splittrad, det är så det är att vara människa. Känsla och vetande går hand i hand. Man måste respektera dessa två. Det är inte lätt.

Cletus Nelson Nwadike är 44 år och bosatt i Aneby i Småland. Han är född och uppvuxen i Nigeria och flydde till Sverige för tjugo år sedan, 1990. Redan 1998 gavs hans första svenska diktsamling ut, En kort svart dikt, på Heidruns förlag som också gett ut hans senare böcker. Han återvänder till Nigeria ibland men har svårt att stå ut där.

– Ett land som är så vackert. Nigeria vägrar att växa. Vägrar bli tydligt. Nigeria mumlar som ett spädbarn. Kan inte tala ett tydligt språk. Militären, de styrande, vill ha landet så för att du ska kunna fortsätta exploatera landet och befolkningen. Man vill inte utveckla landet, bara hålla invånarna i schack.

Hur ser du på framtiden för Nigeria?

– Jag träffade många nigerianska författare på bokmässan. Vi är överens om att vi kommer att befria Nigeria. Vi skriver, vi drömmer, vi har en god vilja. Vi är fler och fler som vill utveckla landet. Jag tror det kommer se annorlunda ut om tio år. Vi är många som vill lyfta landet från den mörkaste dalen till det högsta berget.

– Det finns en positiv kraft och energi hos många människor i Nigeria. Vi samlar oss. Landets 150 miljoner svarta män och kvinnor måste lyftas upp. Jag har kontakt med många nigerianer. Den positiva vinden är på väg till Nigeria.

Du nämnde bokmässan. Vad tyckte du om mässans afrikanska tema?

– Det var fantastiskt, ojojoj! Afrika är på gång! Det finns så många underbara författare därifrån som världen måste upptäcka.

Du talar ibo, hausa och engelska, förutom svenskan. Skriver du bara på svenska?

– Ja, nu gör jag det. Det svenska språket har ingen belastning för mig. Det passar mig bra, det talar min själ. Det är lätt att bära. Min poesi vill bäras av det svenska språket.

Pär Lagerkvist, Ulla Olin, Esaias Tegnér. Tre poeter som Cletus Nelson Nwadike ständigt återkommer till.

– "Ångest, ångest är vår arvedel." Det krossar mitt hjärta. Jag kan ligga i sängen och umgås hur länge som helst med Pär Lagerkvist. Jag är 100 procent såld på honom.