Mystik i historisk tid

Kanske beror den amerikaniserade paketeringen på att I vargavinterns land från början är skriven på engelska (Wolf winter) och redan rönt framgång i bland annat USA och England. Det svenska deckarundret tycks ha berett vägen för Cecilia Ekbäcks debut, som marknadsförts som ”Historical nordic noir”. Den som bortser från alla påklistrade säljargument blir dock belönad mellan pärmarna. Ekbäck är en skicklig stämningsskapare och det hon saknar stilistiskt vägs upp med ett starkt berättardriv. Framförallt har hon hittat en spännande miljö för sin thrillerhistoria: den lappländska vildmarken under Karl XII:s sista år vid makten.

 År 1717 reser Maija, Paavo och deras döttrar från finländska österbotten till Lappland och en bosättning i skuggan av berget Svartåsen. Bygden de landar i rymmer ett tvärsnitt av det svenska samhället. Här bor hårt slitande bönder och gamla soldater och adel och präster som tvingats i exil. Om vintern kommer lapparna, vars kultur stöter sig med de bofastas. När en av de boende hittas död avfärdas det först som en vargattack, men Maija börjar nysta i en betydligt mörkare mordhistoria där alla snart anklagar varandra. Samtidigt börjar hennes dotter Fredrika få kontakt med både naturen och de döda, och offret kräver att hon skipar rättvisa.

Det må låta som en blandning av Raskens och Ronja rövardotter med ett trollstavsstänk Harry Potter, men Ekbäcks styrka ligger just i förvaltandet av den övernaturliga traditionen. Det här är en tid då kristendomen fortfarande blandas ut med gamla tiders tro och rädsla för onda andar. Skriken från 1600-talets fasansfulla häxprocesser ekar fortfarande i bakgrunden, till slagen av samernas trolltrummor. Ekbäck spelar på vildmarkens mystik i god Astrid Lindgren-tradition och gör ingen stor sak av Fredrikas kontakt med andevärlden. Att den mördade Eriksson plötsligt dyker upp mitt på blanka dagen gör honom ännu mer skrämmande, inte helt olikt den ondskefulle Bob i teveserien Twin Peaks.

Cecilia Ekbäck växte upp i Hudiksvall men har bott utomlands i 20 år, därav valet att skriva på engelska. Hon kanske har tappat språket, men står stadigt med sina egna rötter i både den svenska historien och den samiska kulturen. Framförallt lyckas hon sätta ner båda fötterna i den lappländska myllan utan att falla i den historiska deckarens vanligaste, snustorrt akademiska fallgropar. Karl XII:s fälttåg och maktkamp finns med i periferin, men det är de vanliga människornas umbäranden och dolda ondska som gör det här till en god bladvändare.

Joel Sjöö