Nina Bouraoui: Kärlekens geografi

Nina Bouraoui, född 1967, är en stadig fransk kvalitetsförfattare, också flitigt översatt till svenska. I hennes sköra kärleksromaner får den stora världen och de stora frågorna – ofta ämnen kring politiskt och sexuellt utanförskap – bilda fond för den lilla världen, som ur den enskildes perspektiv skildras på nära håll och med introspektiv besatthet. I detta ligger styrkan, att de personliga öden Bouraoui penetrerar ändå får allmän bäring.

I hennes senaste bok på svenska, Kärlekens geografi, är utblicken karakteristiskt intim. Med potentiellt självbiografiska drag låter hon berättarjaget, en 40-årig Parisförfattarinna, gå upp i förälskelsen. Objektet för hennes åtrå är ett 23-årig läsarfan som anmält sig vid en boksignering i Lausanne. Detta korta möte, plus de fotografier som hon snart beundrar från hans hemsida, är tillräckligt för att frammana en idealbild och, efter tät mailkorrespondens, gå in i den på riktigt, en hett efterlängtad sommarkväll i Luxembourgträdgården.

Kärlekens geografi följer således förälskelsens moderna gränssnitt, men med vissa avvikelser. Det är celebriteten som driver relationen framåt (inte beundraren, som var fallet i till exempel Fredrik Strages Fans), samtidigt som det verkliga mötet är utlösande faktor (nätdejting verkar omvänt). Ändå är det inte två personer som förälskar sig främst i verkliga föremål, utan mer föreställningen av varandra som fysiska och andliga varelser. Människor, som omslutna av en urban miljö och nutidsteknologi, låter sig alieneras och isoleras. Märkta av tidigare missräkningar tar de kärleken – detta inom litteraturen och i verkligheten så omtvistade begrepp – i egna händer och blir i allra högsta grad medskapande i kärlekskonstruktionen, en konstruktion som sker med konstens medel.

Han är konststuderande och inspireras av hennes texter för sina installationer. Hon skriver allt mindre när förälskelsen tilltar, eftersom "livet som skulle levas tycktes mig viktigare än det liv som skulle berättas". Vidare: "Jag älskade övergångarna som jag hade byggt mellan verkligheten och fiktionen, men de förslog inte att få mig att släppa drömmerierna. Jag blev kvar i mina kärleksscener, liksom förstummad."

Samma känsla lär komma över flera läsare av Kärlekens geografi, lyhört översatt av Maria Björkman. Författarens febriga prosaflöde, utan kapitel- eller styckeindelningar, förefaller mer förädlat än tidigare. Både personlig och allmängiltig, såväl klassisk som modernistisk, dröjer sig romanen kvar, kanske som en av Bouraouis allra främsta romaner även i framtiden.

Jon Asp