Parkteaterns Kåldolmar och kalsipper levererar tunggung

Skivan är ett potpurri av historier och melodier från ett antal olika barnpjäser av teater- och musikgruppen National­teatern. Därav den både skruvade och politiska handlingen om Yllet som ska rädda sina tillfångatagna vänner undan den kapitalistiska överheten.

Vi cyklar runt i världen, Ylle och de andra låtarna har präglat generationer av ungar. Jo, för barn kallades ungar där på 1970-talet. Generationer av ungar har älskat den här barnskivan utan att kanske inte helt förstått texterna om kommunistiska spöken som förvandlar sig till sjungande gurkor för att skrämma iväg de människo-exploaterande kungarna i Västerland. Men ändå, generationer av ungar har i närmare ett halvt sekel kunnat identifiera sig med sagan om den lilla människan. Och tokskuttat till de svängiga låtarna.

Parkteaterns uppsättning av Kåldolmar och kalsipper tar 70-talsdängorna rakt in i 2000-talet. Bakom de tre sjungande skådespelarna står nämligen inga mindre än Club Killers. Storbandet med musiker från Weeping Willows, Monster och Moneybrothers som spelar på klubben Strand i Stockholm sedan många år. De förvandlar National­teaterns ­proggiga folkmusik till ett fantastiskt tunggung av reaggae, ska, rocksteady, punk och calypso. Alltså minst lika röjigt som originalet, fast med en lekfullare klubbkänsla. Lite sinnligare, men med samma politiska budskap vilket inte kunde passa bättre under supervalåret­ 2014. Blädinge bjuder just denna afton inte på sitt tjusigaste väder, tidvis skyfall. Men publik och artister är tappra och det visar sig vara belönande. Föreställningen avslutas nämligen med både solsken och alldans i parken.

Också i Parkteaterns tappning ska Yllet rädda sina tillfångatagna vänner. Tillsammans med Spöket, Sjörövar-Jenny, Tjänaren och de andra kämpar Yllet mot de elaka kungarna i Västerlandet, de som skickar ned folk som inte vill jobba i gruvan. Arbetslinjen då som nu alltså. Och så bär det av på ett ösigt äventyr från skog till slott, från land till hav. Lite repliker, massor av sång och musik. De sammanlagt tio personerna på scen är som ett böljande hav av udda filurer. Galna gurkor, spelande näsflöjtsfolk och en stor vit val. För att bara nämna några. Lägg därtill fantasi­fulla, smått bisarra kostymer och 70-talsinspirerad dekor i trä. Tillsammans med den fantastisk musik gör Parkteatern och Clubb Killers tisdagkvällen till den röjigaste på länge. Dessutom hör det till ovanligheterna att man 2014 står tillsammans med hundratals andra och sjunger: ”Vi är dom trasiga och små, vi är dom fattiga och små”. Hand i hand.