Peter Handberg: Skuggor

Faderns andning är avtagande, kroppen avmagrad och fötterna blåröda av den dåliga cirkulationen. Snart tar hans liv också slut, men det är först då dramat börjar darra.

På samma sätt som skuggor fladdrar fäktar minnena upp hos och förbi sonen - han som är huvudpersonen, Peter, mannen med den ansträngda relationen till den nu döde ingenjören. Glidningarna mellan det förflutna och nuet där Peter går igenom dödsboet är stiligt avvägda mot varandra och fulla av molande gåtor.

Framförallt: vem var egentligen fadern? Men också: varför hade han så svårt med sonens bakvända sätt att skriva P? Varför blev relationen mellan dem som den blev? Och varför ligger det en pistol i pappans lägenhet? För att förstå det hoppar sonen bokstavligen i faderns kostym.

Handberg har tidigare utkommit med bland annat Kärleksgraven (2008) och Den nedkopplade himlen (2011). Han ligger också bakom en rad översättningar, bland annat Henry Thoreaus Walden (2006). Yrkesbanan och namnet delas med huvudpersonen i Skuggor, och kanske även andra saker.

Det som gör romanen intressant är dock inte några självbiografiska spekulationer, utan Handbergs enorma skärpa i kombination med den ständiga rörelsen i tid och rum. Här är varje ord slipat och balanserat för att dra den existentiella uppgörelsen till sin spets.

JONNA FRIES