Reflexer – en utställning som inger hopp

Budskapet var att vi behöver mer ängsmarker och större växtvariation. Åtminstone två av examensarbetena från Linnéuniversitetets Designprogram tar upp precis samma problem, på lite olika plan. Den röda tråden genom deras pågående utställning är just tankar kring hållbar utveckling; den i särklass viktigaste aspekten av alla inom designområdet.

Designutställning på konsthallen. Avgångselever och examensarbeten. Man tänker kanske i förs­ta hand på färg och form, de estetiska värdena. Men här står inte slutprodukten i fokus utan idén. Utställningen har titeln Reflexer och handlar om reflektioner kring hållbar utveckling. Vissa bidrag är förstås mer abstrakta än andra men i grunden ger de genomarbetade projekten underlag för diskussioner kring hur resurser kan fördelas och hur förutsättningar kan tas tillvara utan att göra våld på naturen.

Svag som jag är för fotoprojekt med poetiska kvaliteter fastnar jag först för Josefin Örtegrens bok Asfaltstigar. Den visualiseras här som ett regn av boksidor, bestående av fotografier och korta handskrivna texter. Reflektioner kring ett försvinnande kulturlandskap och vad som ersatt det. Det är vackert och tänkvärt utan jobbiga pekpinnar. Nästan lite hoppfullt eftersom betong och asfalt också tillåts ha en inneboende skönhet.

Intill står Bi och vi, Johanna Torbjörnsdotter Nilssons runda stol som ser ut att komma direkt från femtiotalets ungdomsrum. Ett spindelnät av tunna trådar utgör själva sitsen och står också för den ömtåliga ekologiska balansen. Så länge alla trådar är hela bär de upp vår vikt men försvagas väven någonstans går det snabbt utför.

Den enda egentliga produkten i samlingen är ett mousserande vin gjort på nässlor. Malin Hultman ser den näringsrika nässlan som en outnyttjad råvara, som både är praktisk och flärdfull. Passar förstås också rakt in i trenden av ogräsmat.

Lika läckra för ögat är de märkliga block som Catrin Sundberg och Kristel Almquist skapat. Ämnet Gelifoam är en slags fantasi bestående av godis och trä. Alltså inte riktigt ätbart men ett intressant experiment där olika material tagits ur sin kontext för att skapa något helt nytt. Resultatet ser ut att ligga någonstans mittemellan tvål och tårta.

Tankeprocesserna genom hela utställningen är både intressanta och imponerande. Jag blir glad av den framåtanda och utvecklingsvilja som lyser igenom. Visst finns det redan många recept för en hållbar värld, men det är alltid spännande med nya och oväntade lösningar. I Reflexer känner jag att det finns hopp.

Thomas Lissing