Sprakande start för MF/MB/

En halvtimme sent kliver de fem bandmedlemmarna på scen och det går inte att ta miste på att konserten har börjat. De bokstavligt talat river av Seconds away, som blir en sprakande och elektrisk start. Man kan nästan ana en lättnads suck från trummisen Kristoffer Bäckström (som ersätter Erik Nilsson) efter den förs­ta låten, men bandet har ingen anledning att vara nervöst. Trots den unga åldern på bandmedlemmarna avger de ett rutinerat intryck. Efter Seconds away vrålar de ut Vi är MF/MB/ och det är fantastiskt att vara här.

Något som slår mig gans­ka omgående är sångaren Victor Nilssons scenuttryck, det är plågat och mycket egendomligt. Jag är osäker på om det tar eller ger energi till uppträdandet. Sångerskan Christine Björk däremot ger från första stund ett intressant uttryck. Det är först i The grand chase som hennes första framträdande ögonblick tar form och hon är som klippt och skuren för bandet. Hon balanserar upp både scennärvaro och sång och ger ett finstämt avstamp i konserten. För MF/MB/ delar med sig av en elektrorockig atmosfär men på många sätt också nyanserat. Men publiken rycks ändå inte riktigt med, det finns ett par tappra själar närmast scen som dansar. I övrigt är det en tillbakadragen publik som allt eftersom tenderar att bli mindre och mindre. De närmare 80 personerna som tog plats vid konsertstarten har halverats halvvägs in i konserten. Några nya besökare som nu tillkommit frågar mig vad det är för band och kanske har MF/MB/s marknads­föring inte tagit sitt starkaste fäste i Växjö.

När den ganska händelselösa och malande A beautiful sigh drar i?gång har jag tagit mitt beslut. Victor Nilssons mimik och scenspråk är inte säreget artisteri utan snarare en introvert scenfrånvaro. Åhörarna närmast scen har nu backat längre bak i lokalen, kanske är de av samma åsikt som jag? När det är dags för den åttonde låten underrättas publiken om att det är den sista för kvällen. Tyvärr avslutas konserten inte på ett lika underhållande sätt som den började. Ett nästan fyra minuter långt vrål från avgrunden är inte synonymt med att sluta när man är på topp. Men en gles applåd i otakt får MF/MB/ trots allt. Från­varon av mellansnack gör att ett visst glapp skapas mellan publik och band, möjligheten att vara personlig förloras. MF/MB/ hade ett eget disko på scen, vi hade ett annat på dansgolvet.

Louice Petersson