The Sonnets siktar på stil och klass

Två av The Sonnets medlemmar har mönstrat av, Michael Hultberg och Martin Landhammar. Ett skäl är att de bägge nyligen blivit pappor.

– Vi har kommit till en punkt där bandet är på allvar och börjar ta mycket tid, säger Per Magnusson på telefon från Malmö där Växjöbandet är stationerat sedan några år.

– Att spela i ett band är lite som ett förhållande och vi har varit tillsammans väldigt länge nu. Man måste vara osentimental och se när det är dags att gå vidare. Men Micke och Martin var med på inspelningarna så det är deras skiva också.

Kvar i bandet är sångaren Per Magnusson, gitarristen Fredrik Pisch (tidigare Gunnarsson) och basisten Tobias Söderlind. Ny ombord är trummisen Mauricio Chifflét. Även han kommer, precis som de andra, från Växjö.

– Ja det är ett inträdeskrav, skämtar Per.

Mauricio har tidigare spelat congas i bandet och gjort deras videor, så det var naturligt att han kom med.

Western Harbour Blue släpptes i Japan i juli, i Skandinavien släpps albumet den här veckan och i Europa i slutet av september. Men redan i våras uppmärksammades The Sonnets i brittiska stilmagazinet Dazed & Confused och nyligen även i italienska Vogue som fyndigt utbrast Oh my mod! över singeln Sebastian said.

Men alla älskar inte The Sonnets. Så här skrev krönikören Carl Reinholdtzon Belfrage i Nöjesguiden Malmö i somras:

”Om ni haft olyckan att ramla över detta lilla band, då vet ni att deras uttryck påminner om ett kristet seglarläger för neurosedynbarn med faiblesse för att slicka bakrutor på skolbussar.”

Det var ganska kul skrivet. Man undrar lite hur han kan bli så upprörd?

– Du vill ha en kommentar eller?

Ja tack.

–Som lokalreporter är det hans uppgift att bevaka den lokala scenen. Vi får nöja oss med att figurera i andra sammanhang. Som italienska Vogue, säger Per Magnusson med viss beska.

Han är själv musikjournalist och skriver i bland annat Aftonbladet och Sonic.

Är ditt yrke en fördel eller nackdel för The Sonnets?

– Mest en nackdel tror jag. En del undviker att skriva om mig för att vi är kollegor. Och en del tror att bandet bara är en hobby som jag inte tar på allvar.

The Sonnets musikaliska influenser på nya albumet är uppenbara.

– Nä, vi hymlar inte. Prefab Sprout, Aztec Camera och Style Council. Det är ganska få som har snott från Style Council. Jag ser det som att jag hyllar dem med det jag gör.

Paul Weller har inte bara påverkat musikaliskt utan även som stilikon. I sin visuella image vill The Sonnets utstråla stil och klass.

– Det är kul att sno från dem som man har minst gemensamt med. Vi är verkligen inga brats.

När vi pratar med Per är det fredag och han ska just packa sina väskor för att flyga till Norge för en spelning på Øyafestivalen. Sedan väntar Stockholm för plåtning av omslaget till nästa singel, inspelning av video, intervjuer och medverkan i TV4 Nyhetsmorgon. Och i dag, onsdag, har The Sonnets releaseparty för sitt album på Debaser i Malmö. Dj är Conor Deasy från The Thrills. Per berättar att de har hållit kontakt allt- sedan The Sonnets var förband åt dem vid en Malmöspelning 2007.

The Sonnets planer för hösten är att åka ut och spela i Europa.

– I slutändan är ju Sverige ändå ett ganska lutet land. Har man spelat i Stockholm, Göteborg och Malmö så har man gjort det, säger Per.

Och när får vi ser er i Växjö då?

– Jag hoppas verkligen att vi får spela där i höst. Det ska vi göra. Det är ett löfte.

Bo Ströberg

Läs även: Western harbour blue recenseras på nästa sida