Tillbaka till 80-talet

– Ska jag ha den innanför strumpbyxorna, undrar Carolina Lindén som får hjälp av Hanna Svensson att sätta mikrofonen på plats.

I Harrys källare i Ljungby är tempot högt och doften av hårspray stark. Ungdomarna lever sig mer än gärna in i 80-talskaraktärerna.

– Alltså jag älskar 80-talet, säger Hanna Svensson. Det är gött att spela raggare, jag har förstått från farsan att de mest lyssnade på hårdrock, som Kiss. Jag behövde inte så mycket rekvisita för rollen, jag gick hit som jag var.

Flera skådespelare stämmer in, de gillar musiken och det färgstarka modet. Musikalen spelas i ett stort tält mitt på stadens torg, samma plats där den utspelar sig. Storyn kretsar kring händelserna runt kiosken Almroths som stod på torget.

– Det handlar om raggarlivet, drogerna och livet kring kiosken. Det var där alla hängde när allt annat hade stängt, säger Carolina Lindén som spelar huvudrollen Bettan.

– Alla var där, inte bara raggare. Mina föräldrar har berättat att de hängde där. Det var grejen, säger Ida Kånneby.

I berättelsen finns ett bra och ett dåligt gäng. Lite som Grease. Men här är det en ”dålig” tjej och en ”snäll” kille som möts. Musikalen har också ett klart budskap mot droger.

– Det känns som att drogkulturen var mer öppen då, säger David Willforss som spelar raggargängets ledare. Raggarna dricker i bilen helt naturligt. Det är större medvetenhet i dag.

De flesta som spelar ungdomarna är i 18–19-årsåldern. Majoriteten av dem har inte spelat teater tidigare men har scenvana från dans och sång. Skådespelarna har valts genom audition och handplockning och alla över 16 som sökte, har kommit med.

– Vi har värnat både om att alla ska få vara med men också om den konstnärliga kvalitén, säger regissören Anette Rosén.

Hon har inte sett den ursprungliga versionen utan ville vara ofärgad så det blir nog en hel del skillnader mellan föreställningarna. Manuset är i stort sett det samma, berättar Sölve Rydell, som har skrivit det.

Förra gången spelades Almrock story på Ljungbys teater Grand. 8000 människor såg den och 2000 till ville ha biljetter.

Varför lockade den så många?

– Jag tror att den träffade mitt i verkligheten, säger Sölve Rydell. Alla repliker låter äkta här, det är en märklig upplevelse.

Ungdomarna som spelar den här gången har inga egna minnen av tiden.

– Vi kan inte veta vad som hände då. Men jag tror att det är nära verkligheten och att folk kommer känna igen sig, säger Carolina Lindén.

En stor skillnad från 80-talets verklighet är förstås att raggarkulturen mer eller mindre har försvunnit. Åtminstone i Ljungby som då var en ”raggarmetropol”.

– Det är speciellt med begreppet raggartorg. På den tiden samlades folk från Göteborg, Östergötland och alla håll här på torget. Vad skulle det ha för motsvarighet i dag? frågar Sölve Rydell.