Utanförskapet lindras med fotbollslitteratur

Samtliga nya titlar är läsvärda – och tjocka. Det är närmare 2 000 sidor utmärkt fotbollslitteratur. Två av de fyra är dessutom redan översatta till flera språk, något som tidigare endast förärats Zlatan och Svennis biografier.

Författarna har tagit var sin position: Fredrik Ekelund är kulturskribenten bakom Sambafotboll – en bok om Brasiliens nationalsport, Henrik Brandão Jönsson den fotbollsfrälste allmänjournalisten i Gräset är alltid grönare i Brasilien, Erik Niva sagoberättaren i Utväg: fotboll medan Robert Börjesson är fotbollshistoriker i Sverige år noll – VM-sommaren 94.

Boken om sista gången Sverige tog medalj i Herr-VM är full av nostalgi och nördighet. Med Växjö i huvudrollen. Tommy Svenssons succé byggde på ledarskap och pedagogik hämtat från pappas ”familjeklubb”. Lägg därtill Jocke Björklunds mittbacksspel, att såväl Thomas Ravellis räddningar som skotträdsla får stor uppmärksamhet, liksom Lars-Åke Lagrells alla gärningar, från Älmeboda och framåt.

Mycket är redan känt, men många historier som vanligtvis stannar i omklädningsrummet avslöjas nu. Det är ett gediget verk, men den veckotidningspräglade prosan tenderar att bli lite tröttsam. Speciellt som boken är på tok för lång. Börjesson försöker även ge ett inrikespolitiskt perspektiv på -94 men det blir bara obegripligt, i allra bästa fall långsökt. Och att chansa på att Tommy Svenssons debut i Öster var mot Sirius ger stort minus här.

Som periodisk lagkamrat med Ekelund i Författarlandslaget bör jag vara försiktig med superlativ, men Sambafotboll är så bra att anmälarna för tio år sedan kallade den ”det bästa som skrivits om fotboll på svenska”. Den omarbetade upplagan i Månpocket är inte sämre.

Det är 500 sidor (plus 50 sidor statistik) om fotbollen i historien, i kulturen och dess eviga roll som ”nummer 10? i det brasilianska samhället. Allra bäst är det då Ekelund förvandlar gamla tiders hjältar till halvt mytologiska, halvt fotbollsrealistiska figurer. Tack vare denna nästan ”magiska realism” får Ekelund bruk för den strama poesi hans språk förvaltar.

När han skriver om dagens fotboll tappar språket dock lite av sin lyster, stelnar till. Jag tycker också att statistiken kunde ha rensats bort, för hur mycket jag än fascineras av statistik stör det upplevelsen av boken som självständig berättelse.

Intervjuerna med såväl spelare som författare präglas av nyfikenhet och stor respekt. Det känns som Ekelund faktiskt är närvarande både som författare och fotbollsspelare på varje sida. Mötena rymmer den passion och livslånga kärlek som drar i hans fötter och lyser i hans texter. För övrigt kommer Ekelund, på plats i Brasilien, ”brevväxla” med Karl Ove Knausgård under VM. Den gemensamma boken ska vara klar till Bokmässan i höst.

Brandão Jönsson har intervjuat ”alla” i brasiliansk fotboll, inklusive TV-kommentatorer och politiker. Det är en utomordentlig bok vars recension du kan läsa på Smålandspostens sajt (bit.ly/1n1zoIB).

Erik Niva placerade i sina två första samlingar med porträtt av spelare och tränare (tidigare publicerade i Aftonbladet) dem i ekonomiska, politiska eller sportsliga dilemman. I tredje delen Utväg: fotboll tar han med sig bollen upp på ståplats.

Det är 112 utmärkta berättelser, ofta med Askungetema. De en gång fattiga supportrarna som aldrig glömmer sitt förflutna framstår alla som sympatiska människor. Är de inte det, som till exempel Christiano Ronaldo, finner författaren ändå förlåtande omständigheter som faderns alkoholism och tidiga död, broderns drogberoende et cetera. Utväg: fotboll är en sagobok för vuxensupportrar och dess resultat alltid moraliskt – lekens yttersta konsekvenser ligger långt bortom planens illusoriskt vita linjer.

I den kanske allra bästa texten tar Niva Stockholms blå tunnelbanelinje ut till Husby och AIK:s Henok Goitom. Här använder han inte andras citat, texten har stark närvaro och framförallt bär den motsatta vittnesmål. Robin Quisons bild av kravallernas orsak är helt olik lagkamratens och det skapar dynamik. Men Husby är inte isolerat. Niva uppdagar den starka och överraskande koppling mellan ett brett folkligt motstånd mot totalitära regimer och högerorienterade huliganer. De spelade avgörande roller på torgen Tahir och Majdan och i Libyen. Den nyskrivna ”eftertexten” handlar om de hundratusentals klubbsupportrar som känner sig svikna av brasilianska staten och nu kräver revansch, under VM, på gatorna. Där är det höga odds på ett lyckligt slut.

Magnus Sjöholm