Marie Fransson: Berörd, förförd och upprörd

En tidigare kollega pratade ofta om att en journalists uppgift är att beröra, förföra och uppröra. Jag tänker ofta på det. Fast lite annorlunda. Jag tänker att det är jag som blir berörd, förförd och upprörd både privat och i mitt arbete. Inte minst när det gäller kultur och nöje.

Hur berörd jag blev när jag träffade operasångaren som utan en nödvändig operation aldrig kunnat stå på en scen. Tårarna var inte långt borta, kan jag säga.

Om hur förförd jag kan bli i biosalongen när Daniel Craig gestaltar den hårdkokte 007. Plötsligt fick denna nonchalanta agent en mänsklig touch långt ifrån de transparenta företrädarnas tolkning av mannen som dödar och älskar med samma frenesi.

Hur upprörd jag kan bli av att kulturarbetare inte kan verka fritt i sina länder, utan antingen måste gå under jorden eller fly för sina liv till ett nytt hemland.

Hur författaren Hjalmar Söderberg förför mig med sina noveller och romaner. I mitt tycke skildrar han förbjuden kärlek på ett fantastiskt sätt. Och detta för över ett hundra år sedan!

Hur upprörd jag kan bli över kulturtyckaren som förklarar vad som är rätt och fel i konsten – vad som är fint och fult. Tyck vad du vill, säger jag. Alla har rätt till en åsikt.

När Christer Lindarw stod på konserthusets scen i februari iklädd endast ett par jeans och en vit handduk om halsen blev jag berörd. Det var avskedsturné och i slutnumret visade ensemblen hur den egentligen ser ut. Utan peruker, glitterklänningar, höga klackar och glamour. Så passande till This is it, som var turnéns namn.

Det är lätt att bli berörd, förförd och upprörd. I många olika sammanhang.