Amerikansk film som värmer i sommar
I samband med Oscarsgalan nämns ofta att de nominerade filmerna inte är de som drar störst publik till biograferna. Egentligen är det ungefär lika intressant som att påpeka att John Grisham säljer fler böcker än Nobelpristagaren Harold Pinter. Trots det, vilket är intressant, har galans lyskraft och prestige ändå en stark påverkan på inriktningen på amerikansk film och de som sitter på pengarna.
För storbolagen i Hollywood gäller det att göra en rejäl blockbuster om året, som Sagan om ringen eller Spider-Man. Det är där pengarna finns och det är dessa satsningar som får ruljangsen att gå runt och med plus. Att vara med på Oscarsgalan är kanske inte lika viktigt men när alla nominerade filmer i klassen bästa film, under ett år på 90-talet, var producerade av independentbolag blev det en knäpp på näsan på kolosser som Warner, Paramount och Fox. Den så kallade independentfilmen hade utmanat och på allvar intresserat Hollywood.
Amerikansk independentfilm är ett begrepp man hör lite då och då. Tidigare betydde det att filmen helt och hållet finansierats utanför storbolagen i Hollywood. Numera är begreppet diffust och urvattnat eftersom independent även används om filmer som till hälften finansierats av Hollywood. Likaså ägs sedan mitten av 90-talet de mest framträdande indiebolagen, som Miramax och New Line, av Hollywoods giganter. Alla storbolag med självaktning har idag ett dotterbolag som enbart jobbar med "independentfilm". Urvattnat var ordet.
Indiefilmens framgång, kommersiellt men framför allt prestigemässigt, har dock fått en inverkan på Hollywood. Inte minst i val av ämnen. Tittar vi på årets Oscarsgala, i filmisk bemärkelse den bästa på väldigt länge kunde man se två teman, politik och queer - ämnen som länge funnits i indievärlden, men som i år på allvar tog sig in i mittfåran, framför allt queerfilmen. I veckorna släpps de två bästa filmerna i båda kategorierna, Syriana och Brokeback Mountain.
Historien om två förälskade cowboys behöver ingen närmare presentation så jag slår ett slag för Syriana. Denna fantastiskt angelägna och övertygande thriller om globalisering och terrorism ger en oroväckande men nyanserad bild av rådande världsordning. Att Syriana med sina samhällskommentarer delvis är producerad av Warner är anmärkningsvärt i en tid när alla tycks livrädda för att stöta sig med sina sponsorer. Både Syriana och Brokeback Mountain är dock framför allt producerade av bolag utanför Hollywood och filmerna skulle kunna benämnas som independent i den vidare tolkningen.
Men Hollywood är inte med överallt. Två riktigt bra ortodoxa indies finns nu ute på DVD - kritikerhyllade Me and you and everyone we know och Thumbsucker. Dessa två är för mig själva essensen av independentfilm, på gott och ont.
Båda fokuserar på ömtåliga människor, har en lätt absurd känsla och ett väldigt trendriktigt soundtrack. Apati och vardagsångest blandat med lågmäld humor är ett renlärigt indietema som går igen i båda, men trots att jag kan känna att indiemallen varit framme måste jag erkänna att de värmer och berör - mycket.
Man kan säga mycket om amerikansk film och dess inflytande, och om hur mycket plats den tar på svenska biografer och på tv. Man kan också gnälla över hur mycket skräp som kommer hit. Men man måste också erkänna att det kommer en hel del bra film därifrån. Och förra året var ett av de bästa amerikanska åren på länge. Missa det inte på dvd.
Andreas Degerhammar
