Avslappnade kroppar i moderna porträtt

Som tonåring gick Lynette Yiadom-Boakye runt på Londons stora konstmuseer och studerade färger och tekniker. Då övervägde hon fortfarande att utbilda sig till optiker. I hennes eget konstnärskap är dessa tidiga upplevelser närvarande i form av sporadiska referenser till klassiska verk. Som i målningen "First" från 2003 där en röd rock, lik den hos porträttmålaren John Singer Sargent (1856-1925), hänger öppen över axlarna på en leende man i underkläder.

– Man kan se hur hon använder konsthistoriens vokabulär men gör det helt och hållet till sitt eget. På Singer Sargents målning ser vi en elegant klädd person med rocken stängd men här står han i bara kalsonger. Det finns något väldigt lekfullt i det, säger Matilda Olof-Ors, intendent på Moderna Museet i Stockholm.

Historiskt har porträttet ofta använts för att lyfta fram en persons makt. Mäktiga män och kvinnor har gestaltas tillsammans med föremål som signalerar status och bekräftar deras identitet. På Lynette Yiadom-Boakyes målningar är den typen av attribut och poser frånvarande. Här syns en kvinna vid ett bord med en kopp kaffe, en man med en cigarett i handen eller någon som lutar sig tillbaka i en bekväm position.

– Det är inga stora gester, det händer inte så mycket. Som vi konstaterade när vi hängde verken: De bara chillar.

Konstnären själv har sagt att något av det mest radikala man kan göra i dag är att avbilda den vilande kroppen.

– Det finns något väldigt avslappnat och intimt i det här. Hon lyckas skapa en otrolig psykologisk närvaro. Man upplever det som om personen finns, trots att det här är någon som har kommit till liv genom hennes penseldrag. Det enda ställe den här personen finns till är här, framför oss, säger Matilda Olof-Ors.

För trots de starka personligheter som framträder inför betraktaren är Lynette Yiadom-Boakyes målningar inga klassiska porträtt. Människorna på dukarna är skapade utifrån konstnärens fantasi, teckningar, historiskt måleri och annat material som hon samlar i klippböcker.

Hennes förmåga att utmana en klassisk genre sträcker sig även bortom motiven.

– Det figurativa och det abstrakta som var ett vägval under modernismen, hon får ihop det i samma målning, säger Matilda Olof-Ors och pekar på en duk där delar av målningen skildrar en detaljerad kropp och ett genomarbetat ansiktsuttryck, för att sedan glida ut i färger och abstraktion.

Det faktum att Yiadom-Boakye uteslutande målar svarta personer har ibland politiserats. Själv värjer hon sig mot den typen av tolkning. I utställningsmaterialet kommenterar hon sitt val av motiv:

"Svarthet har aldrig varit annorlunda för mig. Därför har jag aldrig känt behov av att förklara dess förekomst i verken, lika lite som jag känt behov av att förklara min existens i världen, hur ofta jag än har blivit ombedd.”

Det är en efterlängtad utställning som nu öppnar på Moderna Museet. Matilda Olof-Ors har haft ögonen på Yiadom-Boakye under lång tid.

– Jag har stött på hennes målningar genom åren och det är någonting, en närvaro i dem, som jag har fastnat för. Och hon är en otroligt skicklig målare. Det är spännande att vi ger hela vår stora sal till en målare, det var ett tag sedan vi gjorde det men Lynette Yiadom-Boakye förmedlar en tro på måleriets relevans i samtiden.