Per Hägred: Bio-grafi-frossa med Ville, Astrid & Charlotte

Biografifrossa i Småland.

Det här kulturpersonligheterna tillhör såklart olika världar. Charlotte ska framför allt hyllas för att hon är den fjärde svensk (förste kronobergare) som tagit hem segern i Eurovision Song Contest. Hon lirar liksom i en lägre kulturdivision än de andra två. Men är helt klart en god ambassadör för Kronoberg. Vilhelm Moberg var visserligen en sång– och dansman, men knappast i Perrellis klass. Med det sagt så är han, ”vid sidan av Astrid Lindgren, /vår/ mest kände och folkkäre författare”, som Per Svensson skriver i sin recension av Liljestrands bok. Och Astrid har fått en hel värld att få pippi.

Charlotte Perrelli (född 1974) från Hovmantorp. Vilhelm Moberg (född 1898) från Moshultamåla (tidigare Kronoberg). Astrid Lindgren (född 1907) från Vimmerby.

Charlotte Perrelli bor numera i Djursholm, tillsammans även med mamma och pappa Nilsson. Men trots huvudstadens glamourliv påstår hon sig ha kvar en fot i den småländska lingonriset. Vi ser fram emot ”Flickan från Småland” som kommer i månadsskiftet oktober/november. Showen med samma namn landar i Växjö konsert en månad senare (1/12).

Jag travar ner i Smålandspostens arkiv och hittar tidningen från 21 januari 1916 där en 16–årig Moberg debuterar med en litterär text. Det är väldigt högtidligt att ta på tidningssidan som är över 100 år gammal. Kommer på mig med att darra på handen. Den fattige bondgrabben med gott läshuvud söker därefter jobb på Smålandsposten, men hamnar i stället som radskrivare på Nya Växjöbladet i Alvesta, där han slår sig ner med blivande hustrun Margareta. Liljestrand berättar otroligt mycket om Mobergs Smålandsår. Om läshunger som höll honom mätt, de första texterna som skrevs med kolbitar på papper som man slagit in sill i. Och att han var nära att dö i spanska sjukan. Moberg var en jäkel på dans. Och så vidare.

Astrid Lindgren debuterade också med tidningstexter. Det som filmen ”Unga Astrid” fokuserar på är sonen hon fick med chefredaktören Reinhold Blomberg på Vimmerby tidning. Hon gömde undan honom hos fosterföräldrar i Köpenhamn och berättade egentligen aldrig om det här under sin levnad. Något att se fram emot för dem som är intresserade av ljusen i det mörkaste Småland.

– --

Olympen, Lund, 22 maj 1980Först flyttades hela turnén eftersom Topper hade skadat sig i tummen. Sedan passade Strummer på att bli arresterad och än en gång hängde Olympen-konserten i en skör tråd. Strummer hade klappat till ett stökigt fan i Hamburg med sin Telecaster och den tyska polisen sydde in honom. Bandet bråkade dessutom med skivbolaget CBS, som under inga omständigheter ville ge ut ”Bank Robber” som singel. Den var inte tillräckligt kommersiell, löd motiveringen. Men så stod det där på utlovad tid och plats. Bandet stod på tåspetsarna och vi dreglade vid scenkanten. ”London Calling” var vårt soundtrack till hela den här perioden och Penny Smith omslagsbild på Paul Simonon var vår valaffisch. Minns inte vilka låtar de spelade, men spellistan från England senare samma sommar ger en fingervisning om vad det handlade om. Och att majsolens strålar nådde Strummers mer än lovligt ohälsosamma hy. Och jag minns att Jones gitarr var kaxigt hög och mer dominant än på skivan. Och visst ser de fortfarande rätt tuffa ut på bilderna. 38 år senare. 50 år gammal dg Strummer 2002. Nu kommer äntligen en vettig samling med hela hans gärning: Joe Strummer 001