En filminspirerad spänningsdebut som anstränger sig för mycket
Minnenas strand
Författare: Tomas Strömqvist
Förlag: Norstedts
Bokens jagberättare Malcolm Forsgren och hans hustru Sofia sommarbadar någonstans längs Jyllands milslånga sandstränder. När Malcolm kommer upp efter ett kort dopp i böljorna är hustrun spårlöst försvunnen. Det var för tre år sedan, och har varit så allt sedan dess. Polisen lägger ner sökinsatserna efter lika långa som fruktlösa ansträngningar att försöka lösa gåtan med det plötsliga försvinnandet.
Malcolm som är filmarbetare hamnar i limbo och ägnar tiden efter förlusten av hustrun åt att supa, jogga och att restaurera filmen ”Madeleine Grey”, ett förment mästerverk av regissören Arthur Russell från 1963.
Ett tag efter att filmen visats i nyskick på ett chict galleri med cineastiska ambitioner uppsöks Malcolm av en nästintill mytisk figur, den uppenbarligen stormrike Josef Levin, som vill betala för att han ska göra en film av de filmsnuttar som hans dotter Livia sparat med hennes son David. David, som i likhet med Malcolms Sofia, spårlöst försvunnit i samband med en badutflykt.
Malcolm tar sig an uppdraget med viss skepsis och hans tvekan blir inte mindre när han konfronteras med Livias syster Leah. Passande nog bor hon i en luxuös etagevåning på Strandvägen i Stockholm, som gradvis läcker familjehemligheter av det lugubra slaget. Det finns mer: bland annat hittar danska polisen ytterligare ett badlik, med mera, men det får räcka så här.
Jag tror den läsare som eventuellt följt med så här långt i texten börjat ana att jag tycker att detta är ett romanverk av det mer pretentiösa slaget. Och jag har lite svårt för litteratur som anstränger sig för mycket.
Norstedts, som det stora förlag det är, borde kunnat se till att Strömqvist fått komma ut snyggare med sin debut. Han tycks inte alls sakna talang.
