Debatten om kolonial konst allt mer brännande

Fokuset i Storbritannien har länge legat på British Museum när det handlar om konst som plundrades under kolonialtiden. Men diskussionen har fått nytt liv och flera museer och institutioner har tagit ställning – liksom även Engelska kyrkan. Universitetet i Aberdeen återlämnade till exempel förra året en byst av en kung i Benin, och flera brittiska museer för diskussioner om att göra samma sak.

– Det här handlar inte längre bara om British Museum som har en bråkdel av alla dessa artefakter, säger Dan Hicks, kurator på avdelningen för världsarkitektur vid Pitt Rivers Museum i Oxford, till The Guardian.

De så kallade Beninbronserna plundrades 1897 av brittiska militärstyrkor från kungadömet Benin, i det som nu är södra Nigeria, och spreds till framför allt västvärldens museer. Den brittiska regeringens hållning till dessa föremål har länge varit att institutionerna ska "behålla och förklara".

Men diskussionen om de stulna objekten har ökat i intensitet de senaste åren. 2018 meddelade president Emmanuel Macron att Frankrike ska återlämna 26 afrikanska konstföremål till Benin, efter att en rapport han beställt visade att 90–95 procent av Afrikas kulturarv finns på museer utanför kontinenten, framför allt i europeiska länder som koloniserade områden i Afrika från slutet av 1800-talet.

I vår meddelade också Tyskland sin avsikt att permanent lämna tillbaka sina Beninsamlingar. Det har aktualiserat diskussionen än mer också i Sverige, säger Michael Barrett, intendent vid Världskulturmuseerna.

– Det är en gammal diskussion som har pågått sedan 1930-talet och aktörer i Nigeria har varit väldigt drivande. Men att den intensifieras just nu beror på att många röster höjs runt detta i många olika sektorer, säger han.

Dels sker det i diplomatiska utspel, och dels har museisektorn börjat prata mer etik, säger Barrett. Unga kulturintresserade i Afrika ligger också bakom utvecklingen, med organisationen Legacy Restauration Trust i spetsen. Planerna på ett konstmuseum med västafrikansk konst i Benin City, Edo Museum of West African Art, är också betydelsefulla.

– Dessutom har det kommit fram ny forskning kring hur det gick till vid plundringen i Benin, hur brutalt och våldsamt det var. Det har ingen riktigt pratat om tidigare, säger Michael Barrett.

Världskulturmuseerna i Sverige har 39 objekt som man vet kommer från Beninplundringen, och 17 objekt som möjligtvis kan härledas till det tillfället. Sedan 2010 ingår museerna i "Benin dialogue group" med målet att människor i länderna där konsten kommer från ska kunna ta del av den.

– Men varje land och varje museum har sina egna strukturer och styrelseformer så återförandet är väldigt komplicerat. Här pågår inga direkta samtal med Nigeria, och det har att göra med vår hantering som statlig myndighet. Varje objekt har sin egen historia och alla krav måste utredas och bedömas från fall till fall, säger Michael Barrett, som påpekar att det är mycket resurskrävande.

Vad gäller Beninföremålen har museerna inte fått några krav om återlämnande. Men man gör just nu en genomlysning av återlämningspolicyn som ska vara klar till hösten, för att se om det går att vara mer proaktiv.

– Det kommer att vara allmänna riktlinjer men de kommer ändå att peka mot något, säger Michael Barrett, som tycker att frågan inte uppmärksammats så mycket i Sverige.

– Nyhetsmedier har försökt att lyfta den men det har varit tyst i den svenska kulturdebatten jämfört med många andra länder.