Ett spännande inomhustorg?
En del museibyggnader kan man skrämma barn med. Som Nordiska museet i Stockholm. Det är byggt i slutet av 1800-talet. För hundra år sedan var ett museum en borg där visdom och lärdom skulle intas i högtidlighet. Byggnaderna från den här tiden är inte sällan skräckinjagande. Nuförtiden hör man mest talas om museer när de har dålig ekonomi. Alla snackar om museet kallade den svenske chefen för det nya norska Nationalmuseet i Oslo sin första aktion. Han tog ner flera nationalikoner, lät det heliga, närmast mausoleiska Munchrummet hängas om så att Munch plötsligt fick hänga intill Van Gogh.
Nordgren blev inom kort Norges mest hatade man. Men kanske har han en poäng när han säger: "Jag vill att varje generation ska få en chans att ta ställning till historien och framtiden. Det gör man med kultur." Öppna fönstret, släppa in lite sol. Den amerikanska museikonsulten Elaine Heumann-Gurian ser framtidens museum som ett Grand Central Station, en plats för möten, avsked och återkomster. Folk på väg i olika tidsriktningar. Museet som mötesplats och tillflyktsort. En snabbmatsrestaurang som lockar lunchätare, ett bibliotek som drar studenter, evenemang där barn får sova över som gör museerna till märkliga platser. Barnpassning på dagarna, kvällsöppet på kvällarna. Tillsammans med biblioteken kan museerna bli framtidens mest spännande inomhustorg. Om de vill.
