Filmrecension: Långdraget om vikinga-Hamlet

I "The Northman" upplever Alexander Skarsgårds rollfigur en typ av familjetragedi som är välkänd i fiktionen. Farbrodern mördar pappan och gifter sig med mamman – och nu ska sonen hämnas.

Jo, det var historien om vikingaprinsen Amleth som inspirerade William Shakespeare till att skriva sin kanske mest kända tragedi, "Hamlet" (den världskände dramatikern svängde bara om någon bokstav i namnet).

Men den som väntar sig att muskelberget Skarsgård ska hålla upp en döskalle och ställa frågor om existensen lär bli besviken.

I stället gestaltas Amleth som en tystlåten mördarmaskin med ett konstant hat i blicken. Han biter sönder kroppspulsådern på sina fiender och begår vad som i dag skulle klassas som grovt brott mot griftefrid. I de allra mest känslosamma stunderna vrålar han som en varg.

Regissören Robert Eggers, som sedan tidigare ligger bakom "The witch" (2015) och "The lighthouse" (2019), har varit modig i sitt sätt att skildra den nordiska mytologin. Det är poetiska drömbilder, verklighet och fantasi som flyter samman – betydligt mindre publikfriande än de asagudar som har populariserats i Marvels superhjälteuniversum.

Landskapsbilderna på isländska slätter och karga klippmiljöer är episka och dramatiska. Men trots de ingredienserna – och stjärnor som Nicole Kidman, Claes Bang och Anya Taylor-Joy – blir det mest en segdragen slaktturné hela vägen till Valhall.

Det är svårt att uppbåda engagemang för den fåordige Amleths uppdrag, eller för någon annan rollfigur i den här vikingasagan. "The Northman" är främst två timmar och tjugo minuter av att muskulösa män slåss för någons heder i klassisk "öga för öga"-stil.

Någon kanske invänder att den här typen av våld var vanligt på den tiden. Och att prins Amleth har problem med känsloregleringen är inte alls konstigt, med tanke på hans uppväxt och allt vi nu vet om anknytningsprocesser och traumaforskning.

Men det gör inte handlingen mer meningsfull.