Frigörande väntan tema på dockteater

Ändå är Marionetteatern i Stockholm ovanligt lyckligt lottad. Trots pandemin har teatern gjort allt för att möta sin publik, fysiskt. Den poetiska storsatsningen "Ett frö i rymden" hann visserligen knappt spelas alls innan teatrarna pandemistängde i fjol. Men Marionetteatern, som genom Parkteatern är van att ha scenen ute i det fria, lade om programmet och har under pandemiåret lyckats ge hela 100 föreställningar för fysisk publik – utomhus och på förskolornas egna gårdar, med ombyten i egen bil och ylleunderställ under scenkläderna.

– Viktigaste är att få möta publiken, det har blivit så påtagligt under den här tiden hur tom teatern blir när man inte får det, säger Helena Nilsson, teaterns konstnärliga ledare.

Även den nya "Vänta" spelas utomhus hos förskolorna. Under arbetet har temats aktualitet blivit påtaglig. Ändå var det utan pandemin i åtanke som regissören Anna Svensson Kundromichalis och dockspelaren Magnus Erenius skapade föreställningen som handlar om fyra väntare: ett barn, en pappa, en gammal dag och en hund. Alla ingår de i en ekvation av väntan.

– Barnet väntar på sin pappa som det kanske inte får tillräckligt stor uppmärksamhet ifrån, säger Anna Svensson Kundromichalis.

Men barnet är också duktigt på att vänta.

– Vänta en jättestor del av livet, och för små barn blir det så abstrakt. De hittar på något att göra, och väntar de då? Eller leker de för att slippa? Det där är jättespännande. Man har ju alltid så mycket att göra, men när man hamnar någonstans utan bok eller telefon fyller man tiden med något. Väntan kan frigöra tid och tankar, säger hon.

"Vänta" spelas på förskolor i västra Stockholm från 3 maj.