Glory, Glory Py Bäckman!

Fast jag pulsar inte i snö till en kyrka, det är trappan till Växjö Teater jag kliver uppför. Det faller regn, men kyrkklockorna ringer in stämningsfullt och andaktsfullt när tenoren som är bördig från Kalmar, John Kluge, berättade om sin idé som nu firar 25-års-jubileum: Det ska kännas som i en kyrka, det ska vara lite julotta över det hela.

jul. jubelsång och änglaljus.

På torsdagskvällen var det Py Bäckman och Sonja Aldén som lyste jämte Växjös egen kör, Blandad Konfekt. Och så grundaren av Änglaljus, förstås, som inledde med sången ”Änglaljus”. Den maffiga kören under ledning av Allan Rogers skötte sig fint i bakgrunden, stod ändå fram när de levererade fantastiskt fint, inte minst i slutet, med ”Vita Vidder” och som en verklig jubelkör till ”still going strong”: Py Bäckman.

PÅ tal om ålder inflikade hon att det INTE var hon som skrev Stila Natt! Följt av skratt. Men innan konserten nått så långt hade taket nästan lyft genom Kluges enorma röstomfång.

I Såväl ”Bella Notte”, ”Sancta Lucia” och ”O Helga Natt”, var hans sång ett kraftpaket.

Vi får veta att han blivit solist vid Carnegie Hall i New York. Hans sångglädje var fylld av volym och styrka.

Sonja Aldén gjorde fina, berörande sångnummer till Carina E Nilssons skickliga arrangemang. Som ”En kväll i december” om ensamhet, men också i sången till sin mamma. Men det var ändå Py Bäckman som fick känslorna att svalla, hjärtan att jubla. Med munspel och kraftsång, inte minst i sin egen översättning av Cohens ”Hallelujah", som sen övergick i gospel med kören: ”Glory Hallelujah”.

Vilket ös! Denna eminenta låtskrivare och sångerska har en dotter på 50 år. Hon nämnde det, och hon blev märkbart berörd av alla applåder hon fick för sin varma scennärvaro. Publiken fick sjunga och vara med. Vilken varm konsert det blev.