- Som författare är jag långsam i att hantera intryck. Min bok om Vietnam-kriget, En bön för Owen Meany, skrev jag 20 år efteråt. Ciderhusreglerna som handlar om abort valde jag medvetet att placera på 30-, 40-talet för satt skapa distans. Nu är jag tillräckligt gammal för att behandla min egen barndom och uppväxt, säger John Irving.
"Tills jag finner dig" inleds i slutet av 60-talet. Jack Burns är fyra år gammal och lever med sin mamma, en skotsk tatuerare. De flackar runt i Europa i jakt på Jacks pappa, som enligt familjemyten har lämnat de två på grund av sin förkärlek för unga kvinnor och gamla orglar. Köpenhamn, Stockholm, Oslo, Helsingfors och Amsterdam blir stationer på en resa som kommer att prägla Jack genom livet, som med John Irvings sedvanliga känsla för det burleska innehåller en filmkarriär fylld med transvestitroller.
Sedan genombrottet med Garp och hans värld i slutet på 70-talet har författaren späckat sina böcker med skruvade karaktärer och Tills jag finner dig är inget undantag. Helkroppstatuerade organister, flamboyanta dramalärare och försigkomna tonåringar passerar revy i bisarra situationer - samtidigt som författaren har tagit greppet att placera in verkliga människor i sin bok. Den svenske tatuerarlegenden Doc Forest är en av dem, liksom den numera avlidne organisten Torvald Torén, ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.
- Från början hade jag med en lista över karaktärerna där det framgick vilka som var verkliga och påhittade, men en vän som läser mina manus berättade att han hela tiden bläddrade dit för att få reda på hur det låg till. Det störde läsupplevelsen, så jag tog bort den. Det är intressant att ingen har problem med att skilja rollerna i de påhittade filmerna där Jack spelar från de verkliga som jag också nämner. Det blev viktigt för mig att folk som kan något om orglar och tatuering skulle tycka att boken kändes äkta och dessutom gav många människor så mycket tid till mig att jag ville dokumentera deras existens, säger John Irving.
Tills jag finner dig är hans tjockaste bok någonsin och det är inga problem med att spåra hans fascination inför Jack Burns som figur. I likhet med sin romankaraktär växte Irving upp utan kontakt med sin biologiske far, i likhet med sin romankaraktär gör han sina första sexuella erfarenheter med en äldre kvinna innan han har nått tonåren. Men Tills jag finner dig är ingen memoar, ens en förklädd sådan, påpekar han.
- Mrs Machado i boken är väldigt annorlunda den kvinna jag hade de erfarenheterna med. Det är det fiktion handlar om, detaljer. Effekterna av vad som hände mig är naturligtvis intressanta, men ändrar man detaljerna så blir det fiktion. Det är därför distansen är viktig. Hade jag skrivit Tills jag finner dig som 20-, 30-åring hade Jacks mamma Alice antagligen blivit för lik min mamma.
Det tog sex år för John Irving att skriva Tills jag finner dig och när han var färdig lämnade han i vanlig ordning över manuskriptet till sin förläggare och till sin hustru, som dessutom är hans agent. Båda var begeistrade och allt var frid och fröjd tills författaren kom på att han ville skriva om hela boken, från första person till tredje person.
- Det var inget lätt beslut ... Fast i efterhand ser jag att jag behövde skriva om Jack i första person för att jag identifierade mig med honom. Det blev äkta och hade en nästan biktande ton. Men det fanns saker som störde mig, som att den fyraårige Jack inte rimligtvis hade förmågan att redogöra för detaljer på det viset. Alla var förtvivlade över att jag skulle skriva om boken, men efter att de fått läsa första kapitlet insåg de att jag hade rätt, säger Irving.
Att lägga ett och ett halvt år till de redan existerande sex var inget större problem för en man som är van vid omöjliga uppdrag. John Irvings erfarenheter av Hollywood och filmmakande har gjort honom stoisk inför tidsramar. Han har tillbringat 16 år med att försöka få till filmen A son of the cirkus.
Ursprungligen skulle den ha filmats i Indien, men nu är planerna att förlägga den till Mexiko i stället.
Irving har letat inspelningsplats men verkar inte ha några större förhoppningar om att filmen ska realiseras.
- Den kommer alltid att ses som en utländsk film och då är det svårt att få pengar från filmbolagen. Men å andra sidan tog det tretton år innan Ciderhusreglerna blev film och det manuset fick jag en Oscar för. Inte för att det spelar någon roll i Hollywood.
Varför väljer du att jobba med film under de förutsättningarna?
- Det kan man undra. De flesta tror att man tjänar pengar på det, men författare är väldigt långt nere på totempålen. Jag tror att det handlar om att författandet är så ensamt och att det är så roligt att samarbeta. Jag älskar att jobba med Tod Williams och Lasse Hallström och vill inte byta bort det. Dessutom är filmmanus semester för mig. Det är ironiskt att det ska vara så mycket svårare att få en film gjord än en bok publicerad när det är så enkelt att skriva ett filmmanus.
Johan Sjöstrand
