Jubileum firades med besök av akademiledamot
För musiken stod sittande musikern och även författaren Peter Bryngelsson. Med sina d- respektive g-stämda dobros, en typ av slidegitarr som spelas sittande, gav han prov på både orientaliska ljudvävar och välkända låtar som ”Hey Jude”, ”Albatross” och Led Zeppelins Stairway to heaven”. Publiken fick även en initierad och rolig lektion i textanalys. Joakim Granlund på Fria ordets hus välkomnade den litterära gästen, poeten Jila Mossaed.
Hon berättade först om att hon fått besöka Lilla Björka, och så passande att Jila Mossaed nu sitter på samma stol i Akademien som Elin Wägner gjorde: stol nummer 15. JIla Mossaed, född 1948, var tvungen att lämna sitt land för 33 år sedan. Ett Iran som efter revolutionen 1979 gjorde det svårt att arbeta med det fria ordet. Exilen är det tema hon återkommer till i sin poesi, och hon fann det mycket svårt att lära sig ett nytt språk som 38-åring, men i och med debuten på svenska (1997) och de fina recensioner hon fick då, blev hon mer motiverad. Hon tänkte hela tiden på att återvända.
”Det var som att träna på döden”, säger hon om väntan i exilen. Uppryckt från vaggan och på väg till en grav. Så kändes det. Hon kom till Hagfors med två barn, men idag bor hon i Göteborg och är en hyllad och prisad poet. Utgiven på persiska och svenska, och snart kommer en ny volym med fyra av hennes samlingar. Som grädde på moset nyss invald i högsätet Akademien, något hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Hon skojar om vad någon skrev i iransk press: ” En rymling blev invald i en institution som inte finns längre. ”
Men den har rest sig ur askan och berikats med en kvinna från mellanöstern. Hennes reaktion när hon fick det där telefonsamtalet blev: ”Oj då, nu kommer hela mitt liv att ändras”. Med rötterna i persisk mystik och filosofi (Hafez och Rumi) och en lång tradition av poesi utgör Jila Mossaed även en kraft ”mot islam som religiös makt”. Hon läser ur sin senaste samling: ”Vad jag saknades här”. Hon är lågmäld men tydlig, sprider ett lugn och total fokus på orden. Hon läser om bergen, hon läser om Aspen:
”Jag har bjudit in trädet på en kopp te…” Hon läser sorgsna dikter. Smärtan och skärpan blixtrar i det enkla, avskalade, hon läser om 9-åriga brudar som blivit änkor. Om den ensamma människan ”som väljer färg på sina dagar”. Hon avslutar med några äldre dikter och en mustig rad: ”Jag spyr över alla ord som döljer sanningen”, och hon applåderas i Det fria ordets hus.
