Lättläst om fantasifull tänkare

Sådant funderar Freja på. Ibland bara måste hon sitta och tänka, helt själv. Hon kommer på så många bra saker då, tycker hon. Om hon inte blir störd förstås.

”Jordens största kalashatare” är en bok om att vara själv, men inte ensam. Om vikten av att få gå undan ibland och att inte alltid vara med i en grupp fast de vuxna tror att alla vill.

Ellen Greider står för både ord och bild i boken. Här kombineras en lättläst, om än något stel text, där Freja till större delen beskriver sina iakttagelser, känslor och tankar. En och annan replik smyger sig också in, men Greider använder sig också av pratbubblor och tankebubblor.

Bilderna tar stor plats på uppslagen. Tunna pennstreck och skarpa färgytor möter trygga blåjeans och fantasins ylande rovdjur. Ansiktsuttryck ändras dramatiskt med små detaljer och stora gester tas ut med jättelånga armar och ben. Oavsett om det är ett myller av skolbarn eller tankar som skildras, så fångar Greiders bilder det hela med en blandning av humor och mörker.

Men visst har Freja kompisar också, en pysslig kille som hon helst leker med på fritids och en granne som är full av infall. Och så pappa! Fast allra bäst blir det när hon träffar en ny kompis – Lomi som förstår grejen med att vara för sig själv ibland.

Freja framträder som en väldigt kreativ och varm person - med öga för detaljer, stor kärlek till naturen och mycket livlig fantasi. Här finns dock exempel på flera vuxna som bannar och bestämmer på ett smärtsamt klumpigt sätt, även om det kanske grundar sig på rädsla och oro.

Det där med kalashatet är förresten något som kommer in sent i boken, i samband med Lomis inträde. Mest handlar boken om att få vara sig själv, att man faktiskt bara kan sitta och tänka utan att vara ledsen, och att man inte alltid vill busa. Även om textmassan hade kunnat slipas mera, lyckas Greider på det hela taget ändå fånga känslan av att vara annorlunda på ett engagerande vis.