Maria Bouroncle berättade om sin första bok, ”Det kom för mig i en hast” i podcasten Bokstavligt talat 2019. I våras kom nästa bok, ”Flickan med en lapp om halsen”. Några kopplingar till Växjö har inte Maria förutom att hennes mormors syster Ingeborg var ett år på kvinnofängelset 1929-1930.

– Ingeborg dränkte sina tre små barn i en tvättbalja hemma på gården utanför Borås påsken 1929, berättar Maria.

Om denna tragiska händelse kom Marias första bok att handla.

– Jag har gjort research här i Växjö och talat på Det Fria ordets hus. En kvinna som var i publiken bjöd hem mig till sin lägenhet i gamla fängelset. Där fick jag se inristningar som fångarna gjort i källaren. Det fanns många spår från fängelsetiden, berättar Maria.

”Det kom för mig i en hast”, handlar alltså om Ingeborg, som Maria kände väl. Då bodde Ingeborg hos sin syster, Marias mormor.

– Jag kände ju Ingeborg men hade ingen aning om att hon hade varit gift och fått tre barn. Jag fick veta det av en slump 70 år efter händelsen.

Maria började fråga släktingar och gräva i arkiv. Det mynnade ut i den första boken som kom 2018. Därefter fick Maria många frågor om vad som hände med Artur, Ingeborgs man och barnens pappa, efter dådet.

Om Artur får man veta mer om i nya boken ”Flickan med lapp om halsen”, även om han inte är huvudperson. Boken utspelar sig i samma familj fast 15 år efter den första boken om Ingeborg.

– Artur levde ett stillsamt liv på gården tills han dog på 1980-talet. Fyra år efter morden på hans barn begärde han skilsmässa från Ingeborg och gifte sedan om sig med sin hushållerska Maria.

På Marias första boksläpp 2018 kom mycket folk från bygden, däribland en gammal kvinna i 90-årsåldern som heter Hilja. Hon berättade att hon var krigsbarn från Finland hos Artur och Maria. Det är hon som är huvudperson i "Flickan med en lapp runt halsen”.

– Det är en slump att det blev en bok. Hilja trivdes bra hos Artur och Maria, som var tolv år när hon kom till dem. Efter hemkomsten till Finland dröjde det bara två, tre år innan hon kom tillbaka till Sverige.

– Hilja har berättat väldigt öppenhjärtligt. Vissa saker har jag inte tagit med, vissa saker är inspirerade av andra krigsbarn. Allt är inte sant, det är en roman. Men Hilja tyckte om den, berättar Maria Bouroncle.