Marie Magnusson: Marie Magnusson: Att skriva en bok om en Ragnar

”Ragnar Johansson var svensk och svensken var han”. ”Det här är berättelsen om en svensk nittonhundratalsmänniska.” Så står det på baksidan av Lena Anderssons senaste roman som kom ut nyligen.

Jag har precis lyssnat klart på boken och den intresserade mig. Den är väldigt speciell, men jag gillar Lena Anderssons korrekta språk. Ragnar Johansson är Sveas son, också namnet på boken. Född 1932 i det folkhems-Sverige som nu började ta fart. Träslöjdläraren Ragnar tar till sig av allt det nya, moderna, föraktar det gamla omoderna. Som när hustrun Elisabet vill laga mat från grunden (hon som varit i matlandet Frankrike i ett halvår) föredrar Ragnar det moderna, det vill säga pulvermat.

Ragnar känns lite lagom grinig, lite som en Ove, alltså han ur ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Ragnar är en hedersman, han viker inte från sina principer. Barnen Erik och Elsa ska självklart idrotta: ”Idrotta skulle de, på den punkten hade de inget val, ty utan idrott saknade livet mening och struktur, men de grenar som varit hans måste inte blir deras.”

Erik börjar tävla i landsvägscykling, Elsa i den gedigna grenen längdskidåkning. Här finns flera likheter mellan Elsa och författaren Lena. Lena Andersson är årsbarn med fiktionens Elsa och föddes som andra barn till träslöjdläraren Bengt Ragnar Andersson, studerade vid skidgymnasiet i Torsby och tävlade i längdskidåkning. Både Lena och Elsa blev så småningom akademiker.

Mycket har Lena alltså plockat från sin egen uppväxt, och Elsa har en central roll i boken. Boken behandlar folkhemmet som tillstånd, om förvandlingen som skapade vår nuvarande tillvaro, vårt moderna samhälle. Den fungerar även som ett intressant tidsdokument som sträcker sig från Ragnars mamma Sveas, född 1905, barndom och fram till millennieskiftet.

Först i slutet av boken släpper Ragnar lite på sina principer och låter sig leva ut. Mer säger jag inte förstås!

Så läs den tycker jag. I synnerhet om du älskar Lena Anderssons språk.

Vad är mer på gång? Ser att Mari Jungstedt kommer med sin sjuttielfte Knutas-deckare. Den får jag kanske ta med till Gotland i sommar.

Snart kommer intervju med feelgoodförfattaren Camilla Davidsson, som är uppvuxen i Åby, norr om Växjö. Hon är aktuell med nya romanen ”Liten tvåa med potential” som jag läser nu för att få lite hum om den. Som ni kanske märkt har jag gjort flera stora intervjuer med kvinnliga författare med anknytning till Kronoberg på sistone. Det konstiga är att flera av dem heter just Davidsson i efternamn. Åbytjejen Camilla Davidsson, sedan har vi Cecilia Davidsson från Tolg och Anna Suvanna Davidsson från Växjö. Är de släkt på något vis alla tre?