I våras kom relationsromanen ”En gång om året” av Peppe Öhman ut. Jag tappade den då, men har hela tiden lovat mig själv att läsa den. Och jag älskar den! I den här boken finns vi mycket igenkänning för oss samtidskvinnor.

”En gång om året” handlar om Karolina som närmar sig 40. Hon har en finfin karriär, ett vackert hem i Stockholms innerstad (som dock tillhör sambon), en sambo då, som heter Christian och två gulliga tjejer som bonusbarn. Bonusbarnen verkar det inte finnas någon konflikt med, tjejerna och Karolina har aldrig något gnissel i hjulen.

Adam är en kille som Karolina träffade för längesedan, och där slog det gnistor. Så mötte hon Christian på ett bröllop och de blev ett par, flyttade ihop.

Överklasskillen Christian är en bra man, han lagar jättegoda middagar, är en fin varannan vecka-pappa, har ett bra jobb och är dessutom populär i umgängeskretsen. Exet Mia vållar irritation hos Karolina, eftersom hon styr och ställer när det gäller barnen.

Karolina börjar längta efter egna barn, vilket kanske inte är så konstigt i hennes ålder. Men varje gång hon tar upp frågan vill Christian vänta. Det är inte rätt läge. Det är aldrig rätt läge.

Karolina tycker att hon och Christian lever jämställt, men det är något som skaver. Varför är det hon som tar allt ansvar för sådant som barnens klädstorlekar och vänners födelsedagar? Och varför städar Christian alltid bara bort middagen till 90 procent? Det känns som att Karolina ÄR barnens mamma.

Hon får ett fint jobberbjudande som utrikeskorrespondent i USA, men måste hon välja mellan familjen och jobbet?

Så stöter på hon på Adam igen. Den passionerade Adam som erbjuder något helt annat än varannan vecka-liv. En gång om året (kanske lite mer än så?) blir hon något mer än familjens projektledare. Hon tänker att hon ger igen för hur Christian är och har varit.

Men ska hon tvingas välja mellan Adam och familjen?

Den här boken MÅSTE bli film eller möjligen tv-serie. Som klippt och skuren! Det finns dessutom bara en som kan spela Adam, enligt mig, och det är Sverrir Gudnason!

Bring it on!

Om nu någon möjligen har missat det så kan jag berätta att Alex Schulman är högaktuell den här hösten. Dels med filmen ”Bränn alla mina brev” som har premiär den 23 september, och bygger på hans bok med samma namn. I den spelar förresten nämnde Sverrir Gudnason självaste Alex Schulman. Schulman är dessutom aktuell med en ny roman som heter ”Malma station” och kommer nu i september.

I den boken möter vi fem personer som reser med tåg genom Sverige. Ett gift par i kris, en ensamstående far med dotter, en kvinna som söker svaret på en gåta som hennes mamma lämnat efter sig. Alla reser de mot Malma station. Vad kommer att hända när de väl är framme?